Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu i dag eger bestånd, eliuru i uågot
förändrad skepnad. Under Mesmers tid
omvex-lade metodens helsobringande yttringar från
enkla nervösa rubbningar, spasmodiska
ryckningar, myrkrypningar etc. ända till fullkomlig
vanmagt och konvulsioner, livilka betecknade
sjelfva krisen eller botemedlets ultima ratio.
De Puységur, en af Mesmers efterföljare,
förvisade emellertid konvulsionerna, såsom
varande iclce helsosamma, från den magnetiska
läkekonstens terräng, och mesmerismen
utvecklades efter hand och förbättrades så, att
dess välgörande kraft slutligen endast
inskränktes till den s. k. »magnetiska» sömnen och
somnambulismen. Under det sistnämda af
dessa sömntillstånd förmenas patienten befinna
sig i magnetisk gemenskap med främmande
sympatiska personer samt sålunda erhålla
förmågan att se och känna på långa afstånd,
livilket plägar kallas för magnetisk
»clair-voyance » (klarsynthet).
De animal-magnetiska handgreppens första
och vigtigaste verkan på den magnetiserade
är sjelfva den nervösa sömnen, ett viljelöst
tillstånd, under hvilket inbillningen har fritt
spelrum i den söfdes själ. Härvid bör noga
märkas, att en inbillning, som blifvit afgjordt
herskande hos en sådan viljelös sofvare, också
har sådan magt ofver honom, att hon
försätter hans muskler i rörelse i öfverensstämmelse
med sina syften. Om alltså, såsom vid
Mesmers experiment, patienten, på förhand
invaggad i föreställningen om konvulsioner,
såsom varande den magnetiska behandlingens
hela qvintessens och välgörande slutpunkt, med
hela sin själ hängifver sig åt förväntningen
af dylika anfall, sä bör också, i vanliga fall,
sömnen sluta med konvulsioner. Sedan
der-emot efter Mesmers afträde från skådeplatsen
dessa hysteriska anfall fått genom Puységurs
och hans anhängares åtgärder försvinna från det
animal-magnetiska experimentalfältet, och då
patienternas själar i stället förbereda sig på
den lugnare somnambulismen såsom den
slutakt, hvilken kommer att kröna kuren,. kan
man också temligen säkert påräkna, att den
söfde i sjelfva verket slutar med att ikläda
sig skepnaden af artificiel somnambul, som
icke endast utför sina drömmar utan äfven
kan fås att drömma, och dermed äfven att
göra, hvad helst magnetisören behagar. Med
hysteriska eller s. k. nervösa personer,
hvil-kas viljekraft mer och mindre genom sjuk-
domen försvagats, böra naturligtvis de
animal-magnetiska försöken lyckas bäst. När
der-före en magnetisör säger, att patienten måste
tro på hans (undergörande) förmåga, så vida
operationen skall lyckas, så betyder detta
endast, att vederbörandes nervsystem måste vara
på förhand i någon mån genom sjukliga
rubbningar bearbetadt för hans (magnetisörens)
syften.
liar en sådan genom hysteriska
sjuk-domsanlag behörigen förberedd patient första
gången blifvit ett oifer för någon magnetisör3
handgrepp samt genomgått den artificiela
som-nambulismens olika stadier, kunna kriserna
sedermera allt lättare framkallas, tills de
slutligen öfvergå derhän, att de blifva en vana.
Magnetisören får sålunda genom upprepadt
inflytande allt större magt öfver den sjuke,
och liäruti ligger till stor del hemligheten af
de underverk, som tillskrifvas magnetisören,
då han lägger an på att med sina konstgrepp
knipa publiken.
Från den nervösa sjukdomsform, som kallas
naturlig somnambulism och livaraf alla
vanliga sömngångare lida, skiljer sig den
artificiela eller magnetiska somnambulismen
egentligen blott derigenom, att den herskande
inbillning, som bestämmer somnambulens
görande och låtande, i förra fallet är ett verk
af hans egen nervapparat, hvaremot den i
senare fallet ingifves honom utifrån (från
magnetisören). Om begge tillstånden gäller
Carpenters anmärkning, att så länge som
uppmärksamheten förblifver fästad vid något visst
verkligt eller inbilladt föremål, så förnimmes
ingenting annat, hvaraf äfven den fullständiga
okänsligheten för kroppslig smärta är en följd,
så vida somnambulen blott och bart
uppmärksammar hvad som försiggår i hans själ. Men
den nämda okänsligheten kan med ens öfvergå
till den lifligaste känslighet, så fort
uppmärksamheten vändes till sinnnesorganerna, och om
denna är fästad vid någon viss tankegång,
uppfattas allt som öfverensstämmer dermed
under det allt annat går omärkt förbi.
När vi besinna detta och föreställa oss
en patient med anlag för (naturlig)
somnambulism, så kunna vi också lätt tänka oss de
»underverk», som hos honom kunna förrättas
genom ingifvelser från den magnetisör, som
då krisen påkommer står framför honom med
sina ögon fastade på honom. Den sista tanke,
som patienten för med sig från det vakna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
