Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medel och vapen, hvilka kyrkan hemtade ur
sin egen förrådskainmare och med hvilka hon
hägnade menniskolifvets alla skiften. De
vig-tigaste af dessa voro dopet, nattvarden och
de andra lieliga sakramenten. Endast dopet
räddade millioner själar från afgrundens qval.
För hvardagsbruk fans riklig tillgång på högst
underbara hjelpmedel och ceremonier. Korset
och korstecknet voro måhända de mägtigaste;
för dem måste alla djeflar taga till flykten.
Vidare funnos kyrkliga amuletter, sådana som
Mariemedaljer, vigda bilder och guds-lam, hvilka
senare voro till ovärderlig nytta i mångfaldiga
olycksfall, hvarföre påfven slutligen också
förbehöll sig sjelf rättigheten att tillverka och
försälja dem. Icke oäfna hielpare voro
helgonbilder och om de heliga relikernas
undergörande verkningar förtäljas många legender.
I klostren såldes allehanda invigda naturliga
medel såsom vatten, salt, olja o. s. v.;
dopvatten och vigvatten nyttjades såsom botemedel
mot både sjukdomar och hexeri samt
befordrade äfven årsväxten, när de stänktes på
åk-rarne. Kyrkoklockorna voro, sedan de invigts
och undfått dopet, kraftiga medel mot den
ondes atmosferiska illbragder. De heliga
ljuden skrämde bort ovädren och afvände storm
och åska. Under svår torka brukade presterna
anställa »regnprocessioner», vid hvilka
kring-buros bilder af jungfru Maria och helgonen,
under det fälten bestänktes med vigvatten och
väderleksbönen afsjöngs. I Lüttich
upprepades-år 1240 en sådan regnprocession tre gånger,
utan att något regn kom. Vid anropandet af
alla helgonen hade man råkat förgäta Guds
moder. I ny procession sjöngs nu »salve
regina», och regnet ned strömmade med sådan
häftighet, att tåget måste i största hast skingra
sig.
Mot både oväder, trolldom^ sjukdomar,
skadedjur och annat °tyg brukades stundom
äfven »konceptionssedlar», ett slags
besvärjelseformulär, skrifna på invigdt papper eller
pergament, hvilka för billigt pris tillhandahöllos
de behöfvande. Vid fördrifvandet af
sjukdomar, i synnerhet »besatthet», förekommo
besvärjelserna helst i den mera kraftiga,
muntliga formen. Presterna handlade dervid endast
såsom ombud för helgonen, hvilkas underbara
magt öfver vissa kroppsliga åkommor finnes
omtalad i många legender. Hvarje helgon
hade sin specialitet. I S:t Huberts kloster i
Luxemburg botades t. ex. vattuskräck under
flera århundraden efter helgonets död och på
sådant sätt, att patienten under pågående
guds-tjenst infördes i kyrkan och fick knäböja; en
rispa gjordes derefter i pannhuden och ett
litet hår från helgonets mantel ihtrycktes i
ri-span. Aflägset boende patienter botades med
invigda Hubertus-remmar och
Hubertus-nyck-lar, som lades glödande på såret. Verldslig
läkekonst var i allmänhet mycket ringaktad,
till och med fördömlig i kyrkans ögon, och
på flera kyrkomöten utfärdades formliga
förbud för presterna att befatta sig med denna
misstänkta sak.
En underbar neckros.
V rattenliljorna äro en i många hänseenden
* framstående växtgrupp. Med hänsyn till
sköna former, ändamålsenlig byggnad och
behaglig färg hafva deras blommor knappast
någon motsvarighet bland Floras öfriga många
älskliga barn. I alla tider hafva de väckt
beundran och varit värdiga föremål för
konstens skapande och efterbildande verksamhet.
Mytologien har vid dem fästat sina älskligaste
sagor. De gamla egyptierne betraktade med
helig vördnad den i Nilens vatten prunkande
lotusväxten och än i dag är denna
naturskönhet föremålet för ett slags dyrkan i Indien
och Kina. På många indiska byggnadsmonu,
ment ser man ofta bilden af guden
Brahma-sittande på en lotusblomma.
Bland vattenliljorna finnes dock en, som
genom sin majestätiska prakt och skönhet samt
imponerande storhet obestridt intager främsta
platsen. Victoria regia är det kungliga namn,
som våttenliljornas väna drottning erhållit. När
Haenke år 1801 först upptäckte denna växt i
sumpvatten vid Bio Mamores bräddar, blef
han så hänförd af hennes oöfverträffliga
fägring att han, enligt ett ögonvitnes berättelse,
föll på knä och »högt uttalade sin beundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
