Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(färg) från annat håll, livilket ljus derföre icke
uppfattas på den del af näthinnan, som
sålunda blifvit bländad. Man kan t. ex. blända
en del af näthinnan genom att länge och med
uppmärksamhet betrakta en röd bild. Vänder
man nu blicken till en hvit yta, så åverkas
de af den röda bilden bländade
näthinnede-larne endast af den hvita ytans icke-röda ljus,
hvaraf följden blir, att man tycker sig på den
hvita ytan varsna en bild af samma utseende,
som den röda, men färgad med det rödas
komplementär-färg, d. v. s. de färger, som
tillsammans med rödt. bilda hvitt ljus och i
sjelfva verket visa sig i en grönaktig färgton.
Högst märkvärdigt är att sjelfva
synnerven, hvars yttersta förgreningar utlöpa i
näthinnans främre ytlager framom de s. k.
»staf-varne» och »tapparne», icke är mottaglig för
någon direkt åverkan från ljusvågorna, hvilka
endast angripa dessa stafvar och tappar. Man
kan förvissa sig härom genom följande
experiment. Man går in i ett mörkt rum med
ett litet klart, brinnande ljus, tillsluter
ven-stra ögat och för ljuset upp och ned invid
högra ögats yttre sida samt tittar mot någon
mörk del af rummet. Man ser då framför
sig de s. k. Purkinjes figurerna d. v. s.
skuggbilder af blodkärlen på näthinnans framsida:
en oredig mängd mörka greniga linier på
ljusare botten. Denna skuggbild ändrar plats
allt efter som ljuset föres upp och ner, och
de blodkärl, som frambringa skuggbilden,
måste naturligtvis befinna sig mellan ljuset och
de delar af näthinnan, som uppfatta bilden,
alltså framom dessa delar. Men
nervspet-sarne ligga i samma plan som blodkärlen,
hvar-emot stafvarne och t.apparne ligga bakom.
Dessa sistnämda ljuskänsliga bildningar i
ögats näthinna, hvilka omgifvas af
åderhinnans pigmentceller, äro, såsom man har skäl
att förmoda, sinsemellan olika så till vida, att
från dem afsöndras olika ljuskänsliga ämnen,
så beskaffade, att hvart och ett företrädesvis
åverkas af någon viss ljussort och derigenom
kemiskt förändras, ungefär som de
fotografiska ämnena blekas eller svärtas i fotografens
kamera. Näthuden kan på detta sätt
jemfö-ras med en fotografisk plåt eller glasskifva,
som upptager en ny bild och utplånar en
gammal, så fort något nytt föremål kastar sitt
ljus in i ögat. Pigmentcellerna utgöra
sannolikt det kemiska laboratorium, hvarest
ständigt nya förråd af ljuskänsliga ämnen
färdigbildas för att utgjutas i stafvarne och
tapparne, der de blekas af ljuset och sedan
ersättas med ny tillförsel. Går tillförseln af
störande anledning för långsamt, så kan det
hända, att den gamla bilden qvarstår och
hindrar eller grumlar uppfattningen af något nytt
föremål, som kommit inom synhåll, innan nytt
fotografiskt preparat hunnit framkallas.
Genom iakttagelser öfver dylika »efterbilders»
varaktighet har man kommit till den
slutsatsen, att de ljuskänsliga ämnenas nybildning
måste* ske åtminstone trettio gånger hvarje
sekund: denna omsättning skulle alltså
försiggå minst trettio gånger fortare än
blodomloppet i ådrorna.
S. k. fosfener äro ljusförnimmelser, som
framkallas genom rent mekanisk inverkan på
ögonen. Om en häftig stöt träffar ett öga,
kan man se att det »gnistrar» liksom af
»tusen stjernor», och om man med fingret
trycker på yttre sidan af ett tillslutet öga, ser
man, så länge trycket varar, en färgad ring,
enligt Newtons beskrifning lik färgfläckarne
på påfogelns stjertfjädrar. Ovisst är, om det
är näthinnan eller endast sjelfva synnerven,
som härvid angripes.
Underbara stenar.
T\e stenar, som kallas agat, äro i sjelfva
ver-ket bildade af tunna lager af fint
fördelad qvartz eller flinta (d. v. s. kiselsyra),
ut-fälda ofvanpå hvarandra ur lösning i vatten,
hvilka utfällningar försiggått i ovanlig stillhet
och derföre äfven blifvit ovanligt ordentligt
lagrade. Nästan alltid har detta skett i
hå-ligheter hos vulkaniska bergarter, till hvilka
det qvartzhaltiga vatten nedsipprat, som under
tidernas lopp slutligen alldeles fylt dessa
hålig-heter med agat. Slipas en agat, får han
vanligen ett vackert bandadt eller på annat sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
