Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för kropps väfnadernas näring men de män, som
då kallades läkare, voro tillika merändels
astrologer oeli litade mera på stjernornas
inflytande än på några fysiologiska kunskaper,
hvilka i sjelfva verket icke heller voro
möjliga, innan förloppet vid blodets vandringar
genom menniskokroppen blifvit utredt och
be-visadt.
Det troddes länge att de blodkärl, som
kallas arterer (pulsådror), stodo i gemenskap
med luftvägarne och inneliöllo luft. Harvey
visade det origtiga i denna åsigt. Han
visade att hjertat är ett slags pump, som
erhåller sitt blod från veherna (blodådrorna) och
drifver det ut igen genom artererna till
kroppens olika delar. Hos alla varmblodiga djur
har hjertat tvenne afdelningar, en högersida
{lunghjertat) och en venstersida (kroppshjer-
sjelfva den fyrdubbla venstammen till
venster-lijertat.
Hela detta lifgifvande blodlopp
vidmagt-hålles genom hjertrummens oupphörligt
vex-lande sammandragningar och vidgningar, hvilka
med tillhjelp af enkom inrättade klaffar sätta
hjertat i stånd att verka såsom en blodpump,
hvars uppgift det är att länsa de kanaler,
som leda till hjertat, men fylla dem, som leda
derifrån. Det är tydligt, att denna ständigt
fortgående pumpning, hjertklappningen, måste
hos blodströmmen förorsaka böljslag mot
blodkärlens väggar, och man kan i sjelfva verket
märka dessa böljstötar eller »pulsslag», om
man lägger fingret på en tätt under huden
liggande arter, som strax bakom sig har
något ben. Ett mycket enkelt experiment kan
öfvertyga eij livar derom, att pulsen, ehuru
Fig. 1. Mareys sfygmograf.
tat), som ehuru fullkomligt skilda från
livar-andra likväl arbeta gemensamt. Högersidans
värf består i att mottaga blodet från venerna
och sända det till lungorna för att uppfriskas
af den inandade luften. Det uppfriskade
blodet öfverlemnas sedan till artererna, som leda
blodströmmen ut i kroppsväfnaderna.
Kunde vi se in i vår egen kropp, skulle
vi se en purpurröd blodström från
liögerhjer-tat skynda genom lungarteren och dess
förgreningar, hvilka slutligen såsom ett fint nät
utbreda sig öfver lungorna, samt från detta
nät öfvergå till lungvenens yttersta
förgreningar och från dem till samma blodåders
liuf-vudstam samt vensterhjertat, för att derifrån
4 utgå genom kroppsarteren och i dess stam,
grenar ocli grenars grenar sprida sig öfver hela
kroppen samt till sist inkomma i
kroppsve-nens finaste utlöpare och återvända genom
den icke såsom fordom troddes, är en kropp,
dock är en kroppslig rörelse. Dertill
beliöf-ves endast att på en stol sätta sig ned med
ena benet lagdt öfver det andra så, att ena
knäet befinner sig midt öfver det andra. Det
tryck, som af det öfre benets tyngd utötvas
på en viss pulsåder, har till följd att detta
ben utför en liten rörelse upp och ned vid
livarje hjertslag. Det är möjligt, att något
dylikt försök ledt tanken på åstadkommandet
af mekaniska inrättningar, i syfte att låta
pulsen grafiskt uppteckna sina egna rörelser,
och att denna idé blifvit på lyckligt sätt
förverkligad, visar just den lilla händiga apparat,
som blifvit kallad »sfygmograf» d. v. s.
puls-skrifvare.
Läkare fästa stor vigt vid
lijertverksam-hetens lifligliet och allmänna förhållande, och
det första de göra vid undersökandet af någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
