Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for öfrigt rörligt kring en axel så, att det
kan inställas i lämpligt läge mot solen och
följa liennes gång.
Tråget har en speglande yta af
tillsammans 15.0967 qvadratmeters storlek, och
hetta-rens mottagningsyta utgör 0.8319
qvadratme-ter. Vid de anstälda försöken visade det sig,
att liettaren kunde uppvärmas till 271° C.
öf-ver lufttemperaturen. Ericson har på grund
af dessa forhållanden beräknat, att sjelfva
solens temperatur vid ytan måste vara minst
724,227° C. Det är en vidunderligt hög hetta,
då man betänker, att t. ex. tackjern smälter
vid en temperatur, som icke öfverstiger 1,200°
O., och från det skräckingifvande gradtalet kan
troligen mycket afprutas, men huru mycket
— hvem säger det?
De ifrågavarande försöken liafva äfven
tje-nat till grund för andra beräkningar, enligt
hvilka solstrålningens mekaniska kraft uppgår
till omkring 6,774 kilogrammeter i minuten
för hvarje qvadratmeter af jordytan emellan
fyrtiofjerde breddgraderna. Då detta motsvarar
ungefär l1/2 hästkraft per qvadratmeter, kan
man förstå livilket storartadt perspektiv
användningen af solmaskiner öppnar för det
in-dustriela arbetet, så vida maskinerna verkligen
äro så dugliga, att kraftförvandlingen kan med
obestridd ekonomisk fördel genomföras.
Eqvilibrister.
T^huru lindansarkonsten nu för tiden är höge-
ligen ringaktad och egentligen blott
erbjuder något intresse för den stora massan af
folket i samma mån som de svårigheter växa,
hvilka af konstnären besegras, eller i mån af
den fara, han löper, att blifva ett blodigt
offer för sin egen skicklighet, har denna konst
icke desto mindre sin ganska ärorika historia.
De forne "grekerne voro stora beundrare
af denna konstart och fördelade dess idkare
i fyra olika grupper: neurobater, oribater,
akrobater och stenobater. En gammal ännu
befintlig medalj visar bilden af en akrobat, stadd
i vandring uppföre en brant stigande lina till
en tornspets. Romarne hade likaledes sina
eqvilibrister, i början blott slafvar men
sedermera äfven frie män, till och med riddare,
och i senare tider förhöjdes glansen af stora
offentliga festligheter mångenstädes genom
uppträdande af officiela lindansare. I Venedig
funnos på stat anstälda lindansare, hvilka
årligen på S:t Marcus-dagen utförde sina
prestationer högt upp i luften till stor fägnad for
både doge och senat samt menighet.
Bland nyare tiders mera beryktade
eqvilibrister må nämnas madame Saqui, som af
kejsaren Napoleon I hedrades med titeln
Frankrikes premierakrobat. Hennes specialitet var
militärstycken och hon förvånade alla med sin
utomordentliga djerfhet och vighet; hennes
fotsteg ackompanjerades vanligen af gnistregn,
gevärsskott och bengaliska eldar. Hela den
nu lefvande generationen torde emellertid
knappast känna mer än en lindansare af
betydenhet, nemligen Blondin, hvilken flera gånger
under år 1860 utförde det oerhörda vågstycket
att på lina begifva sig öfver i Niagarafallet
i Amerika.
Blondins rätta namn lärer vara Emile
Gravelet, men det adopterade namnet har
nästan blifvit ett nomen proprium för alla, som
efter honom på lika trådsmala vägar täfla om
ryktets vanskliga gunst. När han gick öfver
Niagara, var linan utspänd på omkring 60
meters höjd öfver vattnet. De första gångerna
gick han ensam och stannade då pä halfva
vägen, nedfirade ett snöre till en ångbåt
der-inunder samt upphemtade ett bord, en stol,
en butelj vin och matvaror, hvarefter han satte
sig för att spisa på linan. Emellanåt
upphemtade han på samma sätt en eldad kamin,
en stekpanna och några ägg samt tillagade på
sin lina en omelett, som han förtärde. Vid
ett tillfälle bar han på skuldrorna en
engelsman och en annan gång sköt han framför sig
en skottkärra, hvaruti en annan våghals var
placerad. — Akrobaten Jenkins åkte
sedermera på velociped öfver Niagara och
lindansösen Spellerini tillryggalade den farliga vägen
med förbundna ögon och med tunga kulor vid
benen.
Eqvilibristerna tyckas knappast, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
