Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1877 i Turin, hade år 1882, då de förevisades
i Genève, det utseende, som den hithörande
afbildningen visar. De hade hvardera blott
ett ben och underlifvet var gemensamt för
båda, men brösten voro två, ehuru
sammanvuxna med hvarandra från och med sjette
ref-benet uppifrån: detta missfoster var med ett
ord dubbelt ofvanföre men enkelt nedanföre
nafveln, så att magarne voro två, medan
tar-marnes största del blott var enkel. Begge
bröderna voro begåfvade med normal
intelligens och besvarade åskådarnes frågor på både
franska, italienska och tyska språken ; de
tycktes för öfrigt vara två älskliga, godmodiga och
något bortskämda barn, som ständigt lågo i lek
med hvarandra på den bädd, hvarpå
uppvisningen försiggick.
Bosa och Josefa Blazek föddes i
Skrey-chov i Böhmen den 20 Januari 1878 och voro
baktill och nedtill sammanvuxna på samma sätt
som de amerikanska tvillingarne Millie och
Kristine. De vände sig emellertid småningom
något litet framåt och J. Bertillon, som detta
år (1884) sett dem i Bruxelles, beskrifver dem
såsom stälda i ungefär rätvinkligt läge med
ryggarne. De hafva för öfrigt hvardera sin
sjelfständiga kropp, och ofullständighet visar
sig endast deruti, att deras anus är gemensam.
De beskrifvas såsom gladlynta, skälmska barn,
hvilka utan svårighet både hoppa och dansa.
Pelikanfisken.
T) land djuren finnes ingen klass, der man
träffar mer sällsamma skepnader än bland
fiskarne. / En af de egendomligaste af dessa
djurformer har for icke länge sedan bragts i
dagen af en för undersökning ’af hafsdjupen
utrustad fransk vetenskaplig expedition å
far-tÿget Travailleur. Den bekante zoologen Milne
Edwards, deltagare i resan, har lemnat
utförliga meddelanden om kroppsbyggnaden hos den
fisk, hvaraf en afbildning här medföljer.
Utseendet talar for sig sjelft. Djuret
uppdraggades från ett djup af 2,300 meter i närheten
af Kanariöarne och döptes till » Eurypharynx
pelecanöides ». Det första namnet anspelar, på
det oformligt stora gapet, det andra erinrar
om likheten mellan pelikanens strupsäck och
fiskens svalg.
Pelikanfisken tillhör en typ, som
väsentligen afviker från alla andra kända fiskformer.
I fiskarnes klass har han fått sin plats i
närheten af den grupp, som kallas för torskfiskar,
men det behöfver knapt sägas, att han till
utseendet och kroppsbyggnaden betydligt
skiljer sig från dem. En i de nordliga hafven
hemmahörande fisk Gymnelis uppgifves vara
pelikanfiskens närmaste anförvandt.
Pelikanfiskens mun är fullkomligt
obeväpnad, om man undantager två helt små tänder
fästade i underkäkens spets. Strupsäcken är
mycket tänjelig och elastisk. Milne Edwards
anmärker att den sannolikt har någon uppgift
att fylla vid matsmältningen, utom det att
den tjenar till förvaringsrum för födan, och
magens obetydliga storlek tyckes gifva
bekräftelse åt detta antagande. Hos en annan till
torskfamiljen hörande djuphafsfisk från
Nordatlantiska oceanen, Chiasmodus niger, som
uppehåller sig på djup af 2,750 meter, kan
buken vidgas i verkligen oerhörd grad och
samma nytta, som denna inrättning eger, torde
väl äfven tillkomma pelikanfiskens strupsäck,
som genom sin storlek godtgör fisken för det
ögonskenligen ringa omfånget hos hans inre
organer.
Fenorna äro hos pelikanfisken mycket klena
och förete endast en ofullständig utveckling.
Byggfenan är endast en rad fenstrålar utan
sammanbindande hinna. Bröstfenorna, som i
afbildningen synas nedtill, ett stycke bakom
mungipan, äro ytterst oansenliga. Bukfenor
saknas alldeles. Dessa förhållanden tyckas
visa, att pelikanfisken icke har mycket lifliga
vanor utan sannolikt hvilar på hafvets botten
eller ormlikt slingrar sig fram öfver den
hafs-bädd, der han hemtar sin föda. Analfenan
består likaledes af osammanhängande
fensträ-lar, stjerten är utdragen till en blott
stränglik förlängning af kroppen och stjertfenan
sitter som en flat liten skifva i stjert-strängens
ände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
