Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och försjönk sedan, då Zam-Zammahs skugga blev
längre, i ålderdomens lätta slummer.
Kim kilade över till närmaste tobaksförsäljerska, en
mycket levnadsfrisk ung muhammedanska och tiggde
sig en besk cigarr av den sort, som säljes till
studenterna vid Pendjab-universitetet, vilka sätta en ära i att
efterapa engelska sedvänjor. Därpå slog han sig ned
för att röka och tänka med hakan stödd mot knäna,
och resultatet av hans tankar visade sig i form av en
plötslig språngmarsch i riktning mot Nila Rams
brädgård.
Laman vaknade icke förrän stadens aftonliv hade
börjat i och med lykttändningen och de vitklädda
kontoristernas och lägre tjänstemännens återkomst från
regeringens ett stycke utom staden belägna
ämbetslokaler. Han såg sig förvirrad omkring åt alla håll,
men ingen ägnade någon uppmärksamhet åt honom,
med undantag av en hinduisk gatpojke, iförd en
smutsig turban och isabellafärgade kläder. Plötsligt lutade
han ned huvudet mot sina knän och jämrade sig högt.
»Hur är det?» frågade gossen och ställde sig
framför honom. »Har du blivit bestulen?»
»Min nya chela (lärjunge) har lämnat mig, och
jag vet inte vart han tagit vägen.»
»Vad för slags man var din lärjunge?»
»Det var en gosse, som kom till mig i stället för
den, som dog, och såsom en belöning för de förtjänster
jag samlade, då jag bugade mig för Lagen därinne.»
Vid dessa ord pekade han på muséet. »Han kom för
att visa mig vägen, som jag icke kände. Han förde mig
in i Undrens hus, och genom hans ord hämtade jag
mod att tala vid Underverkens Bevarare, så att jag
blev stärkt och lycklig. Och då jag var utmattad av
hunger, tiggde han för mig såsom en chela brukar
göra för sin lärare. Plötsligt blev han sänd, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
