Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamel- och hästkaravanerna togo in efter återkomsten
från Central-Asien. Här funnos representanter för alla
de nordliga stammarna, vilka skötte om tjudrade
ponnies och knäböjande kameler, lastade av och på
balar och säckar, pumpade upp vatten till
aftonmåltiden, buro gräs till gnäggande, vildögda hingstar,
sparkade de ilskna karavanhundarna, betalade
kameldrivarne, städslade nya stalldrängar, svuro, larmade,
grälade och skreko. Allt detta ägde rum ute på den öppna
platsen, och pelargångarna, till vilka ett par
marmortrappsteg ledde upp, utgjorde en lugn hamn kring detta
upprörda hav. Dessa pelargångar voro uthyrda till
köpmän, liksom man hos oss hyr ut valv i en viadukt, och
tomrummen mellan de olika pelarne voro inhägnade
till riktiga rum, som voro försedda med väldiga
trädörrar och sinnrika lås av inhemsk konstruktion.
Stängda dörrar utvisade, att ägaren var bortrest, och några
med krita skrivna ord omtalade, vart han rest. Till
exempel: »Lutuf Ullah har farit till Kurdestan.» Och
nedanför en grovkornig sentens så lydande: »O Allah,
du, som låter lössen trivas på en afgans rock, varför
låter du lusen Lutuf leva så länge?»
Kim lotsade fram laman mellan vilda karlar och
vilda djur och vek in åt den sidan av pelargångarna,
som låg närmast järnvägsstationen och där
hästhandlaren Mahbub Ali bodde, när han återvände från det
hemlighetsfulla landet bakom de Norra Bergspassen.
Kim hade under sitt korta liv — framför allt
mellan sitt tionde och trettonde år — utfört många små
uppdrag åt Mahbub, och den reslige, grove afganen,
som färgade sitt skägg rött (han började nämligen bli
gammal och ville icke, att hans gråa hår skulle synas)
hade en mycket hög tanke om Kim som spion. Ibland
brukade han ge Kim i uppdrag att spionera på en man,
som icke hade det minsta med hästar att göra,
att följa efter honom under en hel dag och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
