Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han stannade vid det avbalkade rummet, som låg
näst intill hans eget. Hans drängar lågo försänkta i
djup sömn, men av Kim och laman syntes icke ett
spår.
»Vakna upp!» Han ruskade i en av de sovande.
»Vart ha laman och gossen tagit vägen, som kommo
hit i går kväll? Är något på tok?»
»Nej», svarade karlen, »men den gamle tosingen
steg upp vid andra hanegället och sade, att han skulle
ge sig av till Benares, och pojken ledsagade honom.»
»Allahs förbannelse över alla otrogna!» utbrast
Mahbub med övertygelse och klev upp till sitt eget
rum, mumlande eder i sitt skägg.
Men det var Kim, som hade väckt laman — Kim,
som med ena ögat tryckt intill ett kvisthål i plankan
hade sett mannen från Delhi leta igenom Mahbubs
saker. Detta kunde icke vara någon vanlig tjuv, som
stack in en liten kniv mellan sulorna på Mahbubs
tofflor och så skickligt sprättade upp sömmarna på
sadelpåsarna. Först hade Kim tänkt göra alarm med detta
långdragna cho-or-choor! (tjuv! tjuv!) som om
nätterna brukar sätta liv i karavanseraiet. Men vid
närmare eftertanke förhöll han sig som en tyst åskådare
och drog sina egna slutsatser.
»Det måste vara fråga om den föregivna
stamtavlan, det där papperet, som jag skall avlämna i Ambala.»
tänkte han. »Och då är det bäst, att vi ge oss av med
detsamma. De, som sprätta upp sadelpåsar med knivar,
kunna hitta på att sprätta upp magar också. Det måste
stå en kvinna bakom det här.»
»Vakna!» viskade han till den lättsövde gamle
mannen. »Det är tid på att vi ge oss av till Benares.»
Laman reste sig lydigt, och de smögo sig ljudlöst
som skuggor ut ur karavanseraiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
