Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och i morgon bittida skall du få dem åter.» Han stack
handen innanför lamans gördel och drog fram
penningpungen.
»Må så ske — må så ske.» Den gamle mannen
nickade betänksamt. »Detta är en stor och
förskräcklig värld. Jag visste aldrig, att det fanns så många
människor i världen.»
Morgonen därpå var prästen vid mycket dåligt
humör, men laman såg nöjd och lycklig ut, och Kim
hade tillbragt en mycket intressant afton hos den gamle
soldaten, som tagit fram sin värja, och under det
han balanserade denna på sina magra knän berättat
historier om det stora upproret och om unga officerare,
som vilat trettio år i sina gravar, tills Kim slutligen
somnade ifrån alltsammans.
»Det måste vara en god luft i det här landet», sade
laman. »Jag brukar sova mycket lätt såsom alla gamla,
men i natt har jag sovit i ett sträck ända till ljusan
dag. Till och med nu känner jag mig litet sömntung.»
»Drick en bägare varm mjölk», sade Kim, vilken ej
så sällan burit samma läkemedel åt sådana av sina
vänner, som varit opiumrökare. »Det är nu tid på, att
vi fortsätta vår färd.»
»Ja, den långa vägen, som korsar alla Indiens
floder», sade laman glatt. »Låt oss gå. Men huru tycker
du, min chela, att vi skola löna alla dessa människor,
särskilt prästen, för deras stora vänlighet?
Visserligen äro de butparast, men i ett annat liv kunna de ju
vinna upplysning. Vad säger du om en rupie till
templet? I sig självt är templet ingenting annat än sten och
röd färg, men människohjärtats godhet måste vi
erkänna, varhelst den uppenbarar sig.»
»Har du någonsin vandrat ensam, o Helige?» Kim
såg upp med en skarp blick, alldeles som de indiska
kråkorna, vilka voro så ivrigt sysselsatta på fälten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
