Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Så mycket större var förtjänsten.»
»Förtjänsten! Vi tänkte inte på någon förtjänst på
den tiden! Mitt folk, mina vänner, mina bröder
avföllo från mig. De sade: ’Englands tid är ute. Låt
var och en försöka skaffa sig en liten plats för sig
själv.’ Men jag hade talat med män från Sobraon,
Chillianwallah, Moodkee och Ferozeshah, och jag
sade: ’Vänta bara, så vänder sig vinden. Det är ingen
välsignelse med det här arbetet.’ På den tiden red
jag sjuttio mil med en engelsk mem-sahib och hennes
lilla barn framför mig på hästen. Ja, det var en häst,
som hette duga. Jag bringade dem i säkerhet, och sen
återvände jag till min officer — den ende av våra fem,
som icke blev mördad — och sade till honom: ’Giv
mig arbete, ty jag är fredlös bland min egen släkt,
och mitt svärd är ännu fuktigt av min kusins blod.’
— ’Var lugn’, sade han, ’ett stort arbete förestår. Och
då denna galenskap gått över, väntar belöningen.’»
»Ja, säkert väntar en belöning, då galenskapen är
förbi», mumlade laman halvt för sig själv.
»På den tiden hängde de inte medaljer på alla,
som händelsevis råkat höra en kanon fyras av. Nej
då! Jag deltog i nitton regelbundna fältslag, fyrtiosex
skärmytslingar till häst och otaliga mindre
sammandrabbningar. Nio sår har jag och en medalj, fyra
hederstecken och en orden, ty mina kaptener, som nu äro
generaler, hade mig i åtanke, när Kaiser-i-Hind
regerat i femtio år och hela landet jublade. De sade: ’Giv
honom Indiska Kejsardömets orden’, och jag bär den
nu kring min hals. Jag har också min jaghir
(besittning), vilken jag fått av regeringen såsom en fri gåva
för mig och mina efterkommande. De unga engelsmän,
som jag kände förr i världen — de ha nu blivit
kommissarier — komma och hälsa på mig, ridande på
hästar, så att hela byn kan se det, och vi språka om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
