Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera konservativa än männen — vilka älska att på
ålderdomen begiva sig ut på pilgrimsfärder. Då de äro
skrynkliga ocn föga täckeliga ha de, under vissa
omständigheter, ingenting emot att låta se sig obeslöjade.
Efter sin långa avstängdhet, under vilken de dock
alltid genom tusende intressen stått i förbindelse med den
yttre världen, älska de landsvägarnes trängsel och liv,
folksamlingarne vid altarena och de tillfällen till
obegränsat skvaller med jämnåriga, som en sådan resa
erbjuder. Mycket ofta kan det falla sig särdeles
lämpligt för en länge plågad familj, att en sådan där
gammal dam med järnvilja och skarp tunga på detta sätt
färdas omkring i Indien, ty en pilgrimsfärd måste ju
alltid vara välbehaglig för gudarne. Och sålunda
kommer det sig, att man överallt i Indien, såväl vid de
mera undangömda som vid de mest besökta platser,
träffar på en eller annan skara av grånade tjänare,
vilka till namnet ha uppsikt över en gammal dam, som
sitter mer eller mindre väl dold inne i sin vagn. Dessa
män äro mycket pålitliga och försiktiga, och då en
europé eller en inföding av hög kast betinner sig i
närheten, omgiva de sin skyddsling med stora
försiktighetsåtgärder, men i vanliga fall vidtagas inga sådana
mått och steg. Den gamla damen är i själva verket
ofantligt mänsklig och lever för att se livet.
Kim lade genast märke till en grant dekorerad ruth
eller familjevagn, som nyss anlänt till raststället och
som var övertäckt med en broderad sufflett i två
avdelningar, vilken liknade en tvåpucklig kamel. Dess
följe utgjordes av åtta män, två av dessa voro
beväpnade med rostiga sablar, ett säkert tecken till att de
tjänade en mera framstående person, ty det simplare
folket bär aldrig vapen. Ett alltjämt tilltagande kackel
av klagomål, befallningar, skymford och skämt hördes
bakom förhänget. Där fanns tydligen en kvinna, som
var van att befalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
