Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Skönhetens öga, kantänka! Vem är jag, att du skall
kunna förolämpa mig med tiggarartigheter?» Men
icke desto mindre skrattade hon åt det länge sedan
förgätna uttrycket. »För fyrtio år sedan kunde detta ha
yttrats om mig och icke utan sanning. Ja, till och med
för trettio år sedan. Men det är följden av att fara
omkring så här i landet, att en furstes änka måste träffa
tillsammans med den värsta dräggen av folket och bli
utsatt för hån av tiggare.»
»Stora drottning», utbrast Kim, ty han hörde huru
hon skälvde av harm, »jag är allt vad den stora
drottningen säger, men icke desto mindre är min herre en
helig man. Han har ännu icke hört den stora
drottningens befallning.»
»Befallning! Skulle jag befalla en helig man — en
undervisare i Lagen — att komma och tala med en
kvinna? Aldrig!»
»Hav medlidande med min enfald. Jag trodde, att
det hade givits en befallning.»
»Ingalunda — det var blott en begäran. Kan detta
göra det tydligare för dig?»
Ett silvermynt klingade mot kanten av vagnen. Kim
tog myntet och bugade sig djupt. Den gamla damen
insåg tydligen, att han såsom varande lamans ögon och
öron måste blidkas.
»Jag är endast den heliges lärjunge. När han har
ätit, skall han kanske infinna sig.»
»Åh, du skamlöse bedragare och skälm!» Det
juvelprydda fingret lyftes hotfullt mot honom, men Kim
kunde höra den gamla damen skratta för sig själv.
»Nå, vad är det fråga om?» sade han i sin mest
inställsamma och förtroliga ton — en ton, som han visste
att få människor kunde motstå. »Behövs det någon son
i din familj? Tala fritt, ty vi präster —» Detta sista
yttrande var ett direkt plagiat från en fakir vid
Taksaliporten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
