Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har jag, vid en tid då jag ännu icke vunnit upplysning,
fångat dig på en krok och kastat dig tillbaka i floden.»
»Det kan ju vara möjligt», sade Kim lugnt. Han
hade ofta hört dylika funderingar framställas av
personer, vilka enligt en engelsmans uppfattning icke skulle
kallats fantasirika. »Men vad nu beträffar kvinnan i
vagnen, så tror jag, att hon önskar ännu en son åt
sin dotter.»
»Vägen har ingenting med den saken att skaffa»,
sade laman med en suck. »Men hon kommer ju dock
från bergen. Ack, mina berg och snön på deras toppar!»
Han steg upp och gick bort till vagnen. Kim skulle ha
velat giva sina öron för att få följa med, men laman
hade icke uppmanat honom därtill, och de få ord, han
kunde uppfatta, yttrades på ett för honom främmande
tungomål. Kvinnan tycktes framställa frågor, vilka
laman begrundade länge, innan han besvarade dem.
Alltemellanåt hörde han de sjungande tonfallen av
något kinesiskt citat. Det var en underlig tavla, som
Kim iakttog mellan sina halvslutna ögonlock. Laman
stod där stel och rak och vände sitt tal till den
lackerade och förgyllda vagnen; på hans fotsida, gula,
veckrika dräkt föllo långa, darrande skuggor från eldarna,
alldeles som när skuggan av den nedgående solen
leker på en knotig trädstam. De guldbroderade
gardinerna rördes sakta av aftonvinden, så att än den ena, än
den andra delen av mönstret på broderiet framträdde
skarpare, och då samtalet blev mera allvarsamt,
glittrade det juvelprydda pekfingret mellan draperierna.
Bakom vagnen utbredde sig ett obestämt mörker,
översållat med små lågor och uppfyllt av dunkla gestalter,
ansikten och skuggor. Den tidiga kvällens högljudda
prat hade dämpats till ett rogivande sorl, vari oxarnes
ständiga idisslande och tuggande bildade den djupaste
klangen och från en bengalisk danserskas sitar den
högsta tonen. De flesta av männen hade ätit sig mätta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
