Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därpå förändrades hennes sinnesstämning, och hon
befallde en av sina män att fråga laman, om denne
ville komma till henne och tala religion. Kim drog sig
då tillbaka och började åter suga på sitt sockerrör.
Under en timmes tid syntes lamans runda hatt som en
fullmåne genom dammolnen och Kim tyckte sig höra,
att den gamla kvinnan grät. En av Ooryerna bad till
hälften om ursäkt för sin ohövlighet kvällen förut och
förklarade, att han aldrig sett sin härskarinna så
välvilligt stämd, vilket han tillskrev den främmande
prästens närvaro. För sin egen del trodde han visserligen
på brahminerna, ehuru han liksom alla infödda var
fullt medveten om deras list och snikenhet. Men då
brahminerna genom sitt oförskämda tiggeri retade upp
modern till hans herres hustru, och när hon skickade
bort dem så ursinniga, att de förbannade hela
eskorten (vilket var den verkliga orsaken till att den ena
av spannoxarna haltade och att tistelstången kvällen
förut gått sönder), så var han fullt beredd på att
välkomna vilken präst som helst av annan trosbekännelse
inom eller utom Indien. Vid dessa ord nickade Kim
bekräftande och bad honom lägga märke till, att
laman icke tog emot några pengar och att kostnaden för
hans och Kims föda skulle återgäldas hundrafalt
genom den tur, som hädanefter skulle följa karavanen.
Vidare berättade han historier från Lahor och sjöng
ett par sånger, som narrade männen att skratta. Som
en stadsråtta, vilken var väl förtrogen med de senaste
populära sångerna — och dessa voro till största delen
komponerade av kvinnor — hade Kim ett betydligt
övertag över männen från den lilla fruktodlande byn
bortom Saharunpore, men han lät denna
överlägsenhet snarare bli anad än känd.
Vid middagstiden rastade de vid ena sidan av
vägen för att intaga sin måltid, som var god och riklig
och serverades på rena blad i skuggan av ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
