Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missionärer i sina dagar.) »Jag är hans lärjunge, och
vi måste finna den där floden. Den är mycket
värdefull för oss...»
»Säg det där om igen», sade Bennett, och Kim lydde
samt tillfogade åtskilliga förbättringar.
»Men detta är ju en grov hädelse», utbrast Englands
kyrka.
»Hm, hm», mumlade fader Viktor deltagande. »Jag
skulle vilja giva mycket för att kunna förstå
folkspråket. En flod, som tvättar bort synderna. Och huru
länge ha ni båda letat efter den floden?»
»Flera dagar. Och nu vilja vi gå och fortsätta vårt
sökande. Den finns inte här, förstår ni.»
»Ja, jag förstår», sade fader Viktor allvarsamt.
»Men du kan inte fortfara att färdas vidare i denne
gamle mans sällskap. Det skulle vara en helt annan
sak, Kim, om du inte vore son till en soldat. Säg
honom, att regementet skall taga vård om dig och
göra dig till en så bra karl, som din — som
någonsin en människa kan bli. Säg honom, att om han tror
på underverk, så måste han tro — —»
»Det är inte alls nödvändigt, att vi slå mynt av
hans godtrogenhet», avbröt honom Bennett.
»Det gör jag inte heller. Han måste ju nödvändigt
tro, att gossens ankomst hit — till sitt eget regemente
— under sökandet efter den röda Tjuren måste vara
något slags underverk. Betänk bara utsikterna för ett
sådant sammanträffande, Bennett. Att just denne
gosse skulle träffa på vårt regemente i detta stora
vidsträckta Indien! Det ser då sannerligen ut som något
förutbestämt. Ja, säg honom, att det är Kismet.
Kismet, mallum? (Förstår ni?)»
Han vände sig mot laman, till vilken han lika gärna
kunde ha talat mesopotamiska.
»De säga» — den gamle mannens ögon glänste till,
då han hörde Kims röst — »de säga, att mitt horoskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
