Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt hjärta är också tungt. De skicka mig i skolan och
slå mig. Jag tycker inte om luften och vattnet här.
Kom därför och hjälp mig, Mahbub Ali, eller skicka
någon med litet pengar, ty jag har icke ens så mycket,
att jag kan betala den som skriver detta.»
»’Som skriver detta.’ Det är mitt eget fel, att jag
lät lura mig. Du är lika listig som Husain Bux, vilken
förfalskade skattkammarstämplarna i Nucklao. Men
vilken historia; kan den verkligen vara sann?»
»Det lönar sig inte att ljuga för Mahbub Ali. Det är
klokare att hjälpa hans vänner genom att låna dem ett
frimärke. När pengarna komma, skall jag betala dig.»
Skrivaren lät höra en tvivlande grymtning, men tog
fram ett frimärke ur sin portfölj, förseglade brevet
och räckte det till Kim, varpå han gick sin väg.
Mahbub Alis namn var känt och fruktat.
»Detta är sättet att ställa sig väl med gudarne!»
ropade Kim efter honom.
»Betala mig dubbelt, när pengarne komma», ropade
skrivaren till honom över axeln.
»Vad var det du hade för fuffens med den där
negern?» frågade trumslagarpojken, då Kim
återvände till verandan. »Jag har givit akt på dig.»
»Jag språkade bara litet med honom.»
»Du talar bat alldeles som en neger, eller hur?»
»Nej då, jag kan bara tala litet grand. Vad skola
vi göra nu?»
»Om en stund blåser det till middag. Herre Gud,
jag önskar, att jag fått följa med regementet i kriget.
Det är fasligt att stanna kvar här och inte ha något
annat arbete än skolan. Tycker du inte, att det är
avskyvärt?»
»Jo då!»
»Jag skulle rymma, om jag bara visste vart jag
skulle ta vägen, men det är som karlarne säga, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
