Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tråkiga dagen släpade sig fram till sitt slut.
När Kim skulle gå och lägga sig, fick han, under
kamraternas hån och begabberi, undervisning i huru han
skulle vika ihop sina kläder och sätta ut sina skor.
Reveljen väckte honom i daggryningen, skolläraren
högg honom efter frukosten, stack en sida med
alldeles meningslösa bokstäver under näsan på honom,
gav dem dumma namn och smorde upp honom utan
anledning. Kim funderade på att förgifta läraren med
opium, som han skulle låna av de infödda tjänarne,
vilka sopade barackerna, men erinrade sig lyckligtvis
att som alla åto vid samma bord, (vilket var särdeles
motbjudande för Kim, som under sina måltider helst
vände ryggen åt världen) så skulle denna åtgärd vara
förenad med risk. Därpå gjorde han ett försök att fly
till den där byn, varest prästen hade bedövat laman
med opium — samma by, varest den gamle soldaten
bodde. Men vid varenda utgång stodo skarpsynta
skiltvakter, som hindrade den lilla rödklädda figuren i hans
uppsåt. Byxorna och jackan bundo såväl kroppen som
själen, och därför övergav Kim även denna plan och
beslöt att enligt österlänningars sed avvakta tiden och
tillfället. Tre plågsamt långa dagar tillbragte han i de
stora, genljudande, vitrappade rummen. Om
eftermiddagarne gick han ut, eskorterad av trumslagarpojken,
men allt vad han fick höra av denne var några
onyttiga ord, vilka tycktes utgöra så gott som hela den vite
mannens förråd av okvädinsord. Kim kände för
länge sedan till dem och föraktade dem. Pojken visade
sin harm över Kims tystnad och brist på intresse
genom att slå honom, vilket ju var helt naturligt. Han
intresserade sig icke för någon av de basarer, vilka
lågo inom de tillåtna gränserna för deras promenader.
Han kallade alla infödingar »negrer», men de infödda
tjänarne hämnades genom att överösa honom med de
avskyvärdaste tillmälen, vilka han dock, vilseledd av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
