Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vem var den där barske sahiben, som förlorat sitt
cigarrfodral?»
»Åh, det är bara Creighton sahib, en mycket dåraktig
sahib, som är en överste sahib utan regemente.»
»Vad har han för sysselsättning?»
»Det vete Allah. Han köper alltid hästar, som han
inte kan rida, och gör alla möjliga underliga frågor
om Guds verk, om blommor och stenar och om folkets
seder och bruk. Hästhandlarne kalla honom Dårarnes
fader, emedan han så lätt låter lura sig i fråga om en
häst. Mahbub Ali säger, att han är galnare än alla de
andra sahiberna.»
»Åhå!» sade Kim, och så gick han sin väg. Hans
uppfostran hade lärt honom att i någon mån bedöma
karaktärer, och han resonerade som så, att man icke
lämnar dårar upplysningar, som äro så viktiga, att de
kalla åtta tusen man under vapen. Befälhavaren över
hela Indien talar icke till en dåre, såsom Kim hört
honom tala till Creighton. Och inte heller skulle
Mahbubs tonfall ha förändrats såsom det gjorde för varje
gång han nämnde överstens namn, ifall denne varit
en dåre. Följaktligen — och denna tanke uppväckte
Kims förtjusning — fanns det en hemlighet
någonstans, och troligen spionerade Mahbub Ali. Och liksom
hästhandlaren hade översten tydligen respekt för folk,
som icke visade sig vara alltför sluga.
Han gladde sig åt, att han icke förrått sin
kännedom om var överstens hus var beläget, och när han vid
återkomsten till baracken upptäckte, att icke något
cigarrfodral blivit kvarglömt, strålade han av
förtjusning. Översten var en man efter hans eget sinne —
en listig och hal person, som spelade ett maskerat spel.
Nåja, om han kunde vara en dåre, så ville Kim också
vara det.
Han förrådde ingenting av det som upptog hans
tankar, då fader Viktor tre långa mornar å rad talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
