Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bombay, drottningen för dem alla — som är vackrare i
sin granna, brokiga stil än Lucknow, antingen man ser
den från bron, som leder över floden, eller från
toppen av Imambara blickar ned på Chutter Munzills
förgyllda paraplyer och på träden, i vilka staden ligger
inbäddad. Kungar ha prytt den med fantastiska
byggnader, begåvat den med välgörenhetsinrättningar,
fullproppat den med understödstagare och dränkt den i
blod. Den är centrum för all lättja, all lyx och alla
intriger och delar med Delhi äran att tala det enda rena
urduspråket.
»En vacker stad, en härlig stad.» I sin egenskap av
infödd stadsbo var kusken mycket smickrad över
denna komplimang och berättade för Kim de mest
häpnadsväckande saker, då däremot en engelsman endast
skulle ha talat om Upproret.
»Nu ska vi fara till skolan», sade Kim slutligen.
St. Xaviers in Partibus stora, gamla skola med sina
många låga vita byggningar ligger på ett vidsträckt
område mitt emot floden Gumti på något avstånd från
staden.
»Hurudana äro människorna därinne?» frågade Kim.
»Unga sahiber — riktiga djävlar allesammans, men
för att tala sanning — och jag borde väl veta det, som
kört för så många av dem till och från stationen —
så har jag ännu aldrig träffat på någon, som har
anlag för att bli en så fullkomlig djävul som du — som
den unge sahib, för vilken jag nu kör.»
Kim hade, då han aldrig blivit lärd att betrakta dem
såsom på något sätt osedliga, tillbragt en del av
dagen tillsammans med ett par damer i övre våningen
vid en viss gata och hade rett sig bra under utbytet av
komplimanger. Han stod just i begrepp att besvara
kuskens sista förolämpning, då hans blick — det hade
börjat bli skumt — föll på en gestalt, som satt
hopkrupen vid en av de vita grindstolparne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
