Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och dessa berättelser rörde sig om ett liv, som han
kände till och delvis förstod. Atmosfären passade
honom förträffligt. Då det blev varmare fick han en vit
gymnastikdräkt, och han gladde sig åt det återvunna
kroppsliga välbehaget, liksom det roade honom att
anstränga sina tankar för att lösa de uppgifter, man
förelade honom. Hans snabba uppfattning skulle ha
uppväckt en engelsk lärares förtjusning, men i St. Xavier
känner man lika väl den första, plötsliga
själsutvecklingen, som framkallas av solen och omgivningarna,
som det slags slöhet, vilken inträder vid tjugutvå eller
tjugutre års ålder.
Oaktat Kim började känna sig hemmastadd, förstod
han dock att iakttaga en viss reservation. När pojkarne
under varma nätter berättade historier för varandra,
aktade sig Kim för att skryta med sina egna bedrifter,
ty i St. Xavier föraktar man pojkar, vilka leva alldeles
som de infödda. Kim lade detta på minnet, ty han
började nu förstå, vart examina skulle leda.
Slutligen inföll lovet, som räcker från augusti till
oktober — det långa lovet, som betingas av hettan och
regnperioden. Kim underrättades om, att han skulle
begiva sig norrut till kullarne, bortom Ambala, där
fader Viktor skulle bestämma vidare över honom.
»En barackskola?» frågade Kim, som hade gjort sig
underrättad om mycket och tänkt ännu mera.
»Ja, jag antar det», svarade läraren. »Det skadar
inte att du hålles från odygd. Du kan få ressällskap med
unge De Castro så långt som till Delhi.»
Kim betraktade saken från alla möjliga synpunkter.
Han hade följt överstens råd och varit mycket flitig.
En pojkes lovtid är hans personliga egendom — så
mycket hade han inhämtat av sina kamraters
konversation — och en barackskola skulle vara tortyr efter St.
Xavier. Dessutom — och detta var ett underverk, som
överträffade allting annat — hade han lärt sig skriva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
