Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En timme förflöt, och trots Kims goda vilja att hålla
sig vaken somnade han och sov djupt. Alltemellanåt
rullade ett nattåg förbi på knappa tjugu fots avstånd
från honom, men han var lika oberörd av ljud som en
österlänning, och detta inverkade icke en gång på hans
drömmar.
Under tiden hade Mahbub helt annat att göra än
att sova. Det förargade honom ofantligt, att
människor utom hans stam, vilka varken hade släkttvister
eller andra tvister med honom, skulle trakta efter hans
liv. Hans första och naturliga ingivelse var att smyga
sig över sina vedersakare och dräpa dem. Men till sin
harm insåg han, att en helt annan avdelning av
regeringen än den, med vilken Creighton sahib hade
något att skaffa, skulle av honom begära förklaringar i
saken, vilka icke skulle vara så lätta att avgiva. Och
han visste att här nere på slättlandet för man ett
alldeles fasligt väsen om ett lik eller par. Han hade icke
haft något obehag av detta slag, sedan han skickat
Kim till Ambala med budskapet, och hade hoppats att
misstankarna på allvar blivit avvända från honom.
Plötsligt fick han en lysande idé.
»Engelsmännen tala alltid sanning», sade han,
»och därför komma vi infödingar alltid att
framstå i en löjlig dager. Vid Allah, jag skall säga
sanningen till en engelsman! Vad tjänar väl polisen
till, om en stackars kabuli skall behöva bli bestulen på
sina hästar från själva boskapsvagnarna? Det här är
lika illa som i Pesjaur. Jag borde anföra klagomål på
stationen. Eller ännu bättre för någon ung sahib vid
järnvägen! De äro så nitiska, och om de lyckas gripa
tjuvar, räknas det dem till godo vid deras befordran.»
Han band sin häst utanför stationen och gick upp
på plattformen.
»Hallå, Mahbub Ali!» sade en ung
trafikdirektörsassistent, som väntade på att följa med tåget nedåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
