- Project Runeberg -  Kim, hela världens lille vän : berättelse från Indien /
221

(1928) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Ezaline Boheman With: Fredrik Böök
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kim

221

»Det är sant. Men dagarna gå så långsamt för mig.
Jag är ännu bara en pojke, och det är blott två månader
sedan jag lärde mig skriva engelska. Jag kan ännu ej
läsa det med lätthet, och det dröjer långa år, innan jag
kan bli aspirant.»

»Hav tålamod, du hela världens lille vän. Jag skulle
önska, att jag hade till godo några av de år, som pina
dig så. Jag har satt dig på prov i många obetydligare
saker. Och jag skall inte glömma att nämna detta, då
jag avger min rapport till överste sahib.» Han
skrattade lågt och fortfor: »Sannerligen för Gud, O’Hara,
tror jag inte att du har ganska stor talang, men du
får inte bli egenkär, och ej heller får du prata bredvid
munnen. Du måste återvända till Lucknow, vara en
snäll gosse och läsa flitigt, och nästa lov kan du
kanske få återvända till mig.»

Men då han såg Kims nedslagna min, fortfor han:

»Ifall du har lust, förstås. Jag vet nog, vart du helst
vill fara.»

Fyra dagar senare satt Kim i en tonga och färdades
på Kalkavägen. Hans reskamrat var ingen annan än
Baban, vilken med en sjal virad om huvudet och
benen uppdragna under sig satt och huttrade i den
kyliga morgonen.

»Huru kan det komma sig, att den mannen är en
av de ’våra’», tänkte Kim, då de skakade nedåt vägen,
och denna reflexion försatte honom i de angenämaste
drömmerier. Lurgan sahib hade givit honom fem
rupier — en storartad summa — och även försäkrat
honom om sitt beskydd, ifall han arbetade duktigt. I
olikhet med Mahbub hade Lurgan sahib talat med all
önskvärd tydlighet om den belöning, som skulle följa
på lydnaden, och Kim kände sig mycket nöjd. Om han
nu blott såsom Baban kunnat få åtnjuta den stora
hedern av en bokstav och ett nummer — och ett pris
på sitt huvud! En vacker dag skulle han dock få allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:49:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kim/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free