Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim
223
O’Hara, vilken skakade i väg till Ambala, sittande
bakom Hurree Chunder Mookerjee, vars namn i den
Etnologiska undersökningens böcker betecknades med
R. 17.
Och om det behövdes någon ytterligare sporre för
honom, så fick han den av Baban. Sedan denne
intagit en riklig måltid i Kalka, talade han oavbrutet.
Skulle Kim fara till skolan? Då skulle han, en
magister artium vid universitetet i Calcutta, förklara för
honom fördelarne av en god uppfostran. Man kunde
vinna fördelar genom att ägna nödig uppmärksamhet
åt latinet och åt Wordsworths Excursion (allt detta
var grekiska för Kim). Franskan var även mycket
viktig, och den bästa kunde läras i Chandernagore, några
mil från Calcutta. En man kunde även, liksom han
själv hade gjort, komma långt genom att ägna en
flitig uppmärksamhet åt ett par skådespel, som hette
Kung Lear och Julius Cæsar, båda mycket omtyckta
av examinatorer. Lear var icke så full av historiska
hänsyftningar som Julius Cæsar, boken kostade fyra
annas, men i basaren kunde man få köpa begagnade
exemplar för två annas. Ännu viktigare än
Words-worth och de framstående författarne Burke och Hare
var lantmäteriets konst och vetenskap. En gosse, som
tagit sin examen i detta fack, kunde, då han vandrade
genom ett land, med tillhjälp av en kompass, ett
vattenpass och ett skarpt ögonmått föra med sig i huvudet en
trogen bild av landet, vilken sedan kunde säljas för
stora summor myntat silver. Men som det ibland
kunde vara riskabelt att medföra måttband, så borde en
klok gosse alltid veta det precisa måttet av sin fot, så
att han, då han var i saknad av vad Hurree Chunder
kallade »hjälpkällor», likvisst kunde uppmäta
avstånden. Erfarenheten hade lärt Hurree Chunder, att det
icke funnes något bättre än ett radband för att hålla
räkning på alla de tusentals stegen. Kim uppfattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
