Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
Rudyard Kipling
Rummet med sina smutsiga dynor och halvrökta
vattenpipor luktade avskyvärt av inpyrd tobaksrök. I ena
hörnet låg en väldig, oformlig kvinna, klädd i en skir
grön dräkt, översållad med inhemska smycken. När
hon vände på sig, skramlade det, som om man slagit
två kopparlock emot varandra. En mager katt på
balkongen utanför jamade hungrigt. Kim stannade
förvirrad vid dörrförhänget.
»Är detta den nya telningen, Mahbub?» frågade
Huneefa i slö ton, utan att taga pipan ur munnen. »O,
Buktannos! Han är fager att se på!»
»Detta utgör en del av hästhandeln», förklarade
Mahbub för Kim, som skrattade.
»Jag har hört det här talet, sedan jag var liten»,
svarade han och slog sig ned med benen i kors.
»Varthän leder det?»
»Till beskydd. I natt skola vi förändra din färg. Du
har sovit ui.der tak, och detta har blekt dig som en
mandel. Men Huneefa känner hemligheten av färger,
som sitta i. Vi skola även bereda dig för alla
landsvägens faror. Detta är min gåva till dig, min son. Tag
bort alla de föremål av metall, du bär på dig, lägg dem
här. Gör dig i ordning Huneefa.»
Kim tog fram sin kompass, sin färglåda och den
välförsedda medikamentsasken. De hade åtföljt honom
på alla hans resor, och som en sann pojke satte han
ett ofantligt värde på dem.
Kvinnan reste sig upp och tog några steg med
utsträckta händer. Kim märkte då, att hon var blind. »Ja,
ja», mumlade hon. »Pathanen talar sanning, min färg
går icke av på ett par dagar, och de, som jag
beskyddar, stå under ett kraftigt hägn.»
»När man är ensam och långt borta, skulle det inte
vara angenämt att plötsligt bli skabbig eller spetälsk»,
sade Mahbub. »När du var tillsammans med mig,
kunde jag vaka över dig. Kläd nu av dig till midjan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
