Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Rudyard Kipling
från dessa svindlande höjder. Han förde handen över
ögonen och skakade på huvudet.
En långhårig hinduisk bairagi (helig man), som
nyss hade köpt en biljett, stannade ett ögonblick
framför Kim och stirrade skarpt på honom.
»Jag har också förlorat det», sade han sorgset. »Det
är en av Portarne till Vägen, men för mig har den
varit stängd i många år.»
»Vàd menar du?» frågade Kim förvirrad.
»Du satt och grubblade över var din själ kunde vara.
Det kom över dig alldeles plötsligt. Jag känner till
det där. Vem skulle känna till det, om icke jag? Vart
skall du fara?»
»Till Kashi (Benares).»
»Där finnas inga gudar. Jag har prövat dem alla.
Jag drager för femte gången till Allahabad för att
söka efter vägen till Upplysning. Vad slags tro
tillhör du?»
»Även jag är en Sökare», svarade Kim, i det han
begagnade ett av lamans favorituttryck. »Ehuru» —
här glömde han för ett ögonblick att han var klädd
som nordbo — »Allah allena vete vad jag söker.»
Den gamle mannen stack bairagins krycka under
armen och slog sig ned på ett stycke rödaktigt
leopardskinn. I detsamma reste Kim sig upp, ty tåget till
Benares ropades ut.
»Gå i hoppet, lille broder», sade den gamle. »Vägen
till den Endes fötter är lång, men dit vandra vi alla.»
Kim kände sig nu icke längre så ensam, och han
hade icke rest långt i den överfyllda kupén, förrän
han började roa sina reskamrater med de
vidunderligaste historier om sina egna och sin mästares
underbara gåvor.
Benares gjorde på honom intryck av att vara en
ovanligt snuskig stad, ehuru det var angenämt för
honom att se, huru hans dräkt vördades. Minst en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
