Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kim
253
tredjedel av befolkningen är samtidigt sysselsatt med
att bedja till en eller annan grupp av de många
millioner gudomligheter, som finnas i Benares, och man
vördar därför varje helig man. Kim fann genast en
man, som ledsagade honom till Tirthankers tempel,
vilket var beläget ungefär en mil utanför staden, nära
Sarnath. Hans ledsagare var en lantbrukare från
Pendjabdistriktet, vilken Kim händelsevis träffat på
och vilken, sedan han förgäves anropat sin hemtrakts
gudar om hjälp för sin lille son, hade som en sista
resurs färdats till Benares för att få hjälp.
»Kommer du norr ifrån?» frågade han Kim, i det
han knuffade sig fram genom de trånga, stinkande
gatorna ungefär som hans egen favoritoxe brukade
göra.
»Jag känner väl till Pendjab. Min moder var en
Pahareen, men min fader kom från Amritsar — vid
Djandiala», svarade Kim utan den minsta tvekan.
»Djandiala-Djalandura? Då kunna vi ju på sätt och
vis räkna oss som grannar.» Han nickade ömt till det
sjuka barnet, som han bar på sin arm. »Vem
tjänar du?»
»En mycket helig man vid Tirthankers tempel.»
»De äro alla mycket heliga — och mycket giriga»,
mumlade djaten bittert. »Jag har besökt alla tempel
och altare, tills mina fötter blivit flådda, och barnet
är inte bättre för det. Och modern är också sjuk. Tyst,
tyst, liten ... Vi bytte om namn på honom, när febern
kom. Vi satte på honom flickkläder. Det fanns
ingenting, som vi inte gjorde utom — Jag sade till hans
mor, då hon skickade oss i väg till Benares, att hon
skulle ha följt med mig–jag sade, att Sakhi Sarwar
Sultan skulle ha gjort oss mest nytta. Vi känna till
Hans hjälpsamhet, men slättlandets gudar äro
främlingar för oss.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
