Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Rudyard Kipling
Barnet vände sig, där det låg på de väldiga, seniga
armarna, och såg på Kim under sina tunga ögonlock.
»Var det gagnlöst?» frågade Kim välvilligt.
»Gagnlöst — alldeles gagnlöst», sade barnet, vars
läppar voro heta och spruckna av febern.
»Gudarne ha åtminstone skänkt honom ett gott
förstånd», utbrast fadern stolt. »Tänk att han förstod
så bra vad vi sade! Därborta ligger ditt tempel;
visserligen är jag en fattig man — många präster ha
plockat mig — men min son är min son, och om en
gåva till din mästare kan hjälpa honom, så är jag
villig — jag vet mig ingen råd längre.»
Kim överlade en stund med hjärtat svällande av
stolthet. För tre år sedan skulle han begagnat sig av
tillfället att förtjäna pengar och sedan gått sina färde
utan att ägna en tanke åt det skedda. Men nu var
han en man, vilket bäst bevisades av den vördnad
djaten visade honom. Och dessutom hade han själv
ett par gånger haft en släng av febern och var
tillräckligt skarpsynt för att känna igen symptomen till
svält, då han såg dem.
»Kalla hit honom, och jag skall giva honom en
förskrivning på mitt bästa par oxar, ifall han kan böta
min son.»
Kim stannade utanför den snidade porten till
templet. En vitklädd bankir från Ajmir, som nyss blivit
rentvagen från sina procentaresynder, frågade honom
vad han önskade.
»Jag är chela åt Tesho Lama, en helig man från
Bhotiyal, som bor härinne i templet. Han har bett mig
komma. Jag väntar. Säg honom det.»
»Glöm inte barnet», skrek den olycklige pendjaben
och vrålade sedan på sitt hemlands språk: »O Helige,
o lärjunge till den helige — o gudar över alla världar
— se, sorgen sitter vid porten!» Detta rop är så van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
