Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Rudyard Kipling
domens portar och skänkte dig den juvel, som kallas
visdom. Jag såg själv, huru du återvände därifrån
såsom en lärjunge till Sakyamuni, Läkaren, som har
många altaren i Bhotiyal. Det är tillräckligt. Vi äro
åter förenade, och allt är såsom det skall vara, du hela
världens lille vän — Stjärnornas vän — min chela/»
Därefter började de tala om världsliga saker, men
det var anmärkningsvärt, att laman icke lade i dagen
den ringaste nyfikenhet rörande sahibernas vanor och
bruk. Hans tankar rörde sig om det förflutna, och han
drog sig till minnes varje steg av deras första
underbara resa, varvid han ofta helt belåten gnuggade sina
händer och tog sig en pris, tills han slutligen försjönk
i ålderdomens plötsliga och lätta sömn.
Kim satt och såg på huru det sista dammiga
solskenet försvann från gården och lekte därunder med sin
andedolk och sitt radband. Bullret från Benares, den
äldsta av alla jordens städer, vilken vaknade till liv
före gudarne, brusade dag och natt omkring murarne,
alldeles som vågorna brusa kring en vågbrytare. Allt
emellanåt gick en djainpräst över gården för att
hembära något litet offer åt gudabilderna, varvid han
sopade marken omkring sig, på det att han icke skulle
av ovarsamhet råka att förtrampa något levande väsen.
En lampa blinkade matt, och sedan hördes mumlet av
böner. Kim blickade upp mot den mörka natthimmeln,
på vilken den ena stjärnan efter den andra tändes,
tills han slutligen somnade in vid foten av altaret. Den
natten drömde han på hindostanska utan ett enda
engelskt ord ...
»O Helige, vi måste tänka på barnet, åt vilket vi
gåvo medicin», sade han vid tretiden på morgonen, då
laman, som likaledes vaknat upp från sina drömmar,
genast ville begiva sig i väg. »Djaten kommer hit i
dagningen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
