Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLFTE KAPITLET.
»Jag har återvunnit mitt mod», viskade E. 23, under
skydd av stimmet och bullret. »Hunger och fruktan
förvirra människan, annars skulle jag väl kunnat tänka
på denna möjlighet till räddning. Jag hade rätt. Där
komma de för att fånga mig. Du har räddat mitt
huvud.»
En skara poliskonstaplar i gula byxor, anförda av
en svettdrypande ung engelsman, skingrade folkmassan
utanför vagnarna. Bakom dem smög sig, smidig som
en katt, en liten fet karl, vilken såg ut att vara skrivare
hos en advokat.
»Ser du hur den unge sahiben läser det där
papperet? Det är mitt signalement, som han håller i sin
hand», sade E. 23. »De genomsöka den ena vagnen
efter den andra, alldeles som när fiskare vittja en
damm.»
När den lilla skaran kom fram till deras vagn, satt
E. 23 och räknade med stadig hand kulorna på sitt
radband, under det att Kim hånade honom för det han
varit så rusig av opium, att han förlorat eldtängerna,
vilka utgöra en Saddhus kännetecken. Laman satt och
stirrade framför sig, försjunken i betraktelser, och
lantbrukaren höll på att samla ihop sina tillhörigheter.
»Bara några heliga män», sade engelsmannen högt
och gick vidare. En rörelse av oro märktes bland folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
