- Project Runeberg -  Kim, hela världens lille vän : berättelse från Indien /
288

(1928) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Ezaline Boheman With: Fredrik Böök
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3°°

Rudyard, Kipling

tade om alla dessa platser liksom en lärd, vilken är
höjd över all fåfänglighet, som en Sökare, vilken
vandrar i ödmjukhet, och som en gammal vis och måttlig
man, vars kunskaper burit rik och härlig frukt.
Efterhand och utan något sammanhang berättade han
om alla sina vandringar genom Indien, tills Kim, som
förut älskat honom utan skäl, kom att älska honom av
minst femtio goda skäl. På detta sätt framlevde de
lyckliga dagar och avhöllo sig, såsom Regeln bjuder,
från onda ord och begärelse. De åto sig icke övermätta,
lågo icke på mjuka bäddar och buro inga lysande
kläder. Magen underrättade dem om vad tiden led, och
folket kom till dem med föda, såsom ordspråket säger.

Men nyheter spridas snabbt i Indien, och alltför
snart skyndade en mager, torr Oorya över fälten,
bärande en korg med frukt och Kabulidruvor, som han
överlämnade åt laman jämte en hälsning från sin
matmor, som bad laman hedra hennes hus. Hon var
förtvivlad över att laman hade försummat henne så länge.

»Ja, nu minns jag», sade laman, som om detta
förslag varit något alldeles nytt och oväntat. »Hon är en
dygdig kvinna, men omåttligt pratsjuk.»

Kim satt uppflugen på ett bås och berättade
historier för en bysmeds barn.

»Hon kommer blott att begära en ny son åt sin
dotter. Jag har inte glömt henne», sade han. »Låt henne
samla förtjänster. Hälsa med mannen att vi skola
komma.»

De tillryggalade elva mil över fälten på två dagar
och blevo vid framkomsten överhopade med
artigheter, ty den gamla damen upprätthöll gästfrihetens
traditioner och tvingade sin svärson att göra sammaledes.
Han stod nämligen ofantligt under toffeln på sin
svärmor och köpte sig husfrid genom att låna pengar av
procentare. Ålderdomen hade icke försvagat den
gamla damens minne, lika litet som den hade minskat hen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:49:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kim/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free