- Project Runeberg -  Kim, hela världens lille vän : berättelse från Indien /
294

(1928) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Ezaline Boheman With: Fredrik Böök
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3°°

Rudyard, Kipling

förvandlas till svarta koleran och rycker bort honom
— bestämd till ett långt liv är han i sanning
avundsvärd !»

»Hai mail» utbrast den gamla damen. »Det är inte
lyckobringande att berömma barn, därför får jag inte
lyssna till detta tal. För resten är min svärson
bortrest, så att jag på gamla dagar måste vara chowkedar
(väktare) över detta hus. Bär mig bort härifrån och
låt hakim och den unge prästen avgöra sinsemellan,
huruvida trollformler eller medikamenter göra största
verkan. Hör hit, eländiga slavar, hämta tobak åt våra
gäster — och sedan bär det iväg med mig för att se
efter att allt går rätt till. Ty även i denna milda luft
tro sig männen vara män, och kvinnorna — ja, dem
känna vi till.»

Bärstolen lyftes upp och bars bort, åtföljd av
fackelbärare och en skara hundar. Tjugu byar kände
sa-hiban — hennes fel, hennes tunga och hennes stora
givmildhet. Tjugu byar lurade henne enligt
hävdvunnen sed, men ingen människa skulle för något pris i
världen ha velat stjäla inom hennes område.

Kims stränga min mildrades, och han smålog mot
hakim, liksom den ene auguren småler, då han möter
den andre. Hakim, som fortfarande satt med benen i
kors under sig, sköt vänskapligt till honom
vattenpipan, och Kim började röka. De nyfikna åskådarne
väntade sig att få höra en allvarlig, yrkesmässig debatt
och möjligen att få några läkareråd gratis.

»Att resonera i medicin inför okunniga är
detsamma som att lära påfågeln sjunga», sade hakim.

»Sann artighet är ofta liktydig med
ouppmärksamhet», sade Kim.

Dessa voro naturligtvis artiga fraser, ämnade att
imponera på de kringstående.

»Jag har ett rötsår på mitt ben», sade en stalldräng.
»Titta på det!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:49:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kim/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free