Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim
301
gång, då de ville skära halsen av mig på vägen till
Lhassa (nej, jag hann aldrig fram till Lhassa). Då
satte jag mig ned och grät i avvaktan på att bli
underkastad kinesisk tortyr. Nu tror jag visserligen inte,
att dessa båda herrar skola tortera mig, men jag skulle
för alla händelser vilja ha europeisk hjälp i beredskap.
Detta är en alldeles privat begäran, till vilken ni kan
svara: ’Nej, Baba!’ Men om ni inte har någonting
alltför angeläget att uträtta åt er gamle man, så skulle jag
vara mycket tacksam, ifall ni ville hålla er i närheten
av mig, tills jag funnit dessa sportälskande spioner.
Jag har höga tankar om er, allt sedan jag träffade min
vän i Delhi. Och jag skall inte underlåta att nämna ert
namn i min officiella rapport, då saken är avslutad.
Det blir en präktig merit för er. Och detta är den
verkliga orsaken till min härvaro.»
»Ja, slutet på berättelsen förefaller att vara sant,
men hur är det med början?»
»Om de fem kungarna? Jo, det ligger nog mycken
sanning däri — mera än ni tror. Jag beger mig direkt
härifrån till Doon. Där finnas vackra och grönskande
ängar. Sedan fortsätter jag till Mussoorie — till det
goda, gamla Mussoorie som det heter — och sedan
över Rampur till Chini. Det är den enda väg, de kunna
komma. Jag tycker inte om att vänta i kölden, men vi
måste vänta på dem. Jag vill vandra i deras sällskap
till Simla. Den ena av ryssarna är en fransman,
förstår ni, och jag kan ganska bra franska. Jag har
vänner i Chandernagore.»
»Han skulle säkert glädjas åt att få återse sina
berg», sade Kim i begrundande ton. »Under dessa tio
dagar har han knappast talat om något annat. Om vi
färdas tillsammans —»
»Vi kunna vara fullkomliga främlingar under vägen,
ifall er lama hellre önskar det. Jag kan hålla mig
några mil före er. Jag har alls ingen brådska. Vi ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
