Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kim
309
på tre timmar, som han alldeles överträffade Kim, vars
rygg värkte av ansträngningen att hålla emot, och vars
stortå höll på att skäras i tu av sandalremmarna. Men
laman vandrade oförtrutet genom de stora
deodar-skogarne, genom skogar av ek, bok, ilex, rododendron
och furu, ut på de kala sluttningarnas hala, förtorkade
gräs och tillbaka in i skogens svalka, tills eken
efterträddes av bambun och dalarnes palmer.
Då han i skymningen blickade tillbaka på de
väldiga höjderna bakom sig och på den smala, slingrande
linje, som utmärkte den väg de tillryggalagt, kunde
han, med en bergsbos förmåga att överskåda stora
vidder, utstaka nya marschrouter för morgondagen.
Och då han stannade i något av de höga bergspass,
som ledde till Kiti eller Kulu, brukade han
längtans-fullt sträcka sina armar mot de snöhöljda bergen vid
horisonten, vilka i daggryningen glödde röda mot
himlens klara blå och under dagens lopp lågo där och
glittrade som smält silver i solskenet för att om
aftonen åter lysa i rubinröd glans. Till en början sände
de milda fläktar mot vandrarne, en luft, som var
härlig att inandas, men inom några få dagar, då dessa
uppnått en höjd av tio tusen fot över havet, började
fläktarna kännas bitande, och Kim var nog vänlig att
låta befolkningen i en bergsby samla förtjänster genom
att skänka honom en kappa av grov dof fel. Laman
uttryckte en vänlig förvåning över att någon kunde
känna sig besvärad av de skarpa vindar, som lyft åratal
från hans axlar.
»Detta är blott de lägre bergen, min chela. Man kan
inte tala om någon köld, förrän man kommer upp
bland de verkliga bergen.»
»Luften och vattnet äro bra, och befolkningen är
from, men maten är dålig», klagade Kim. »Och vi gå,
som om vi vore galningar — eller engelsmän. Det
fryser ju dessutom om natten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
