Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kim
313
Bushahr och Chinidalen. Denna deras marschroute har
jag uppgjort för mig dels genom egna slutledningar
och dels genom att fråga mig för hos människorna,
som jag botar så bra. Våra vänner ha använt en
rundlig tid på att se sig om och samla intryck. Därför äro
de också kända vida omkring. Ni skall få se, att jag
hinner upp dem någonstans i Chinidalen. Var så snäll
och håll ett öga på paraplyet.»
Detta nickade som en av vinden rörd blåklocka nedåt
dalarna och uppför bergen, och framemot aftnarna
brukade laman och Kim sammanträffa med dess ägare,
vilken då var som bäst sysselsatt med att sälja pulver
och salvor. »Vi kommo den där vägen!» sade laman
och pekade mot bergskammarna, och paraplyets ägare
utgöt sig i artigheter.
En månljus natt gingo de över ett snöhöljt
bergspass, och laman hånade milt Kim, som hade svårt
att taga sig fram, under det han själv vadade ända
till knäna i snön, alldeles som en av dessa raggiga,
bergsfödda kameler, som säljas i Kaschimirseraien.
En annan gång måste de söka sin tillflykt undan en
snöstorm i ett läger av tibetaner, vilka drevo framför
sig småväxta får och voro lastade med boraxsäckar.
Under alla deras vandringar hade Kedernath och
Badernath icke undergått någon förvandling, och först
då Kim efter flera dagars färd bland bergen kom upp
på toppen av någon obetydlig, tiotusen fot hög
bergskam, kunde han se, att en spets eller kam på de båda
jättarne hade i någon mån förändrat konturer.
Slutligen kommo de in i en värld i världen — en
milslång dal, varest de höga kullarna bildats av avfallet
från bergens sluttningar. Här tyckte man sig icke
hinna långt på en dagsmarsch, och det föreföll som
om stegen icke förde en längre framåt än de göra, då
man i drömmen rides av maran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
