Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°°
Rudyard, Kipling
»Sannerligen — här måste gudarne bo», sade Kim,
som kände sig tillintetgjord av tystnaden och av de
efter regnet lågt hängande molnen. »Detta är inte
någon plats för människor.»
»För länge, länge sedan frågade man Herren, om
världen var evig. Men på denna fråga gav den Höge
intet svar... När jag var på Ceylon, fick jag detta
bekräftat av en viss sökare, som läst det i en urkund,
skriven på Pali. Och visserligen, då vi känna vägen
till Frigörelsen, så var denna fråga överflödig. Men
skåda och förstå vad illusion vill säga, min chela!
Dessa äro de verkliga bergen! De likna mina berg i
Suchzen. Aldrig såg jag sådana berg!»
Över deras huvuden, alltjämt ofantligt högt över
dem, tornade bergen upp sig mot snögränsen, vid
vilken milsvitt omkring åt öster och väster de sista av de
djärva björkarna hejdades i sin framfart. Ovanför
denna linje, vilken var så rak som om den dragits med
en linjal, kämpade klipporna för att höja sina huvuden
upp ur snön, men ännu högre upp, evig och
oföränderlig sedan världens början, men ändock känslig för
varje vädrets och solens nyck, låg den eviga snön.
Nedanför deras fötter bredde sig skogen som en
blågrön milsvid matta, nedanför skogen låg en by med
sina terrassformiga fält och branta betesmarker, och
nedanför byn ledde en tolv till femton hundra fot
brant sluttning ned till den fuktiga dal, varest de
strömmar samlas, som utgöra källfloder till den unga Sutluj.
Laman hade som vanligt fört Kim på genvägar långt
borta från huvudvägen, på vilken. Hurree Baba, »den
rädde mannen», hade begivit sig av för tre dagar sedan
under en storm, som skulle ha avskräckt nio engelsmän
av tio. Hurree var ingen skytt -— knäppen av hanen på
en bössa kom honom att skifta färg — men han var, efter
vad han själv sade, »en ganska duktig stövare», och hade
icke för intet bespejat dalen genom en dubbelkikare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
