Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim
317
inbjudit honom att deltaga i en måltid. Allt detta gjorde
emellertid främlingarna och framställde många frågor
— till största delen om kvinnor — på vilka Hurree
gav vänliga och obesvärade svar. De bjödo honom
flera glas av någon vit dryck, som liknade brännvin,
och efter en stund försvann hans värdiga hållning och
han började tala på det mest opassande sätt om
regeringen, vilken hade påtvingat honom en vit mans
uppfostran, men försummat att giva honom en vit mans
avlöning. Han berättade vitt och brett om förtryck och
oförrätter och om de olyckor, som drabbat hans land,
tills tårar av rörelse runnö utför hans feta kinder.
Därefter raglade han bort, sjungande en kärleksvisa från
Nedre Bengalen, och sjönk ihop på en våt trädstam.
Aldrig hade en sorgligare produkt av den engelska
styrelsen i Indien på ett mera olyckligt sätt kunnat
komma inför fiendens ögon.
»De äro skurna över en kam allesammans», sade den
ene sportsmannen till den andra på franska. »När vi
komma till det egentliga Indien, skall ni få se, att jag
har rätt. Jag skulle inte ha någonting emot att hälsa
på hans radja. Det kan ju hända, att han hört talas
om oss och vill betyga oss sin välvilja.»
»Vi ha inte tid till det. Vi måste laga att vi komma
till Simla så fort som möjligt», svarade hans kamrat.
»För min del skulle jag helst sett att våra rappoiter
skickats tillbaka från Hilås eller också från Leh.»
»Den engelska posten är bättre och säkrare. Kom
ihåg att man har underlättat vårt arbete på allt sätt!
Det är en alldeles otrolig enfald!»
»Det är stolthet — och en stolthet, som förtjänar
och även skall få sitt straff.»
»Att kämpa med en fastlandsbo i vårt Spel, det kan
vara något; då löper man åtminctone alltid någon risk.
Men dessa britter — bah, det är alltför lätt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
