Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim
321
»O Helige, dessa äro sahiber! Mina medikamenter
ha botat den ene från en svår katarr, och jag följer
med till Simla för att övervaka hans tillfrisknande.
De önska att få betrakta din tavla.»
»Att böta den sjuke är alltid rätt. Dessa är Livets
Hjul», sade laman, »detsamma som jag visade dig i
hyddan vid Ziglaur, då regnet föll.»
»De önska även höra dig förklara den.»
Lamans ögon strålade vid utsikten till att få nya
åhörare. »Att förklara den förträffliga Vägen är rätt.
Kunna de något hindostanska, såsom Undrens
be-varare ?»
»Kanhända något litet.»
»Och okonstlat som ett barn, vilket är fördjupat i en
ny lek, kastade laman tillbaka huvudet och började
med djup röst framsäga en åkallan, som inledde den
egentliga förklaringen. Främlingarna lutade sig mot
sina alpstavar och lyssnade. Kim, som satt hopsjunken
i en ödmjukt lyssnande ställning, åsåg huru det röda
solskenet belyste främlingarnes ansikten och huru deras
skuggor smälte tillsammans och åtskildes. Dessa
främlingar buro egendomliga damasker och hårt åtdragna
skärp, vilka på ett obestämt sätt erinrade honom om
illustrationerna i en bok i St. Xaviers bibliotek. »En
ung naturforskares äventyr i Mexiko» hette boken.
Ja, de liknade verkligen mycket den underbare mister
Sumichrast, som förekom i den där berättelsen, men
däremot liknade de föga de »samvetslösa personel-»,
som Hurree Baba beskrivit. Bärarne, jordfärgade och
stumma, hade kastat sig ned på marken ett stycke
därifrån och lyssnade vördnadsfullt, och Baban
betraktade det hela med en min av belåten äganderätt.
»Dessa äro männen», viskade Hurree till Kim,
under det laman fortfor med sin förklaring och de båtla
vita följde grässtrået, som pekade från himlen till
helvetet och tillbaka igen. »Alla deras böcker, kartor och
21 — Kipling, Kim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
