Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kim
323
»Men han vill ha den nu — för pengar.»
Laman skakade långsamt på huvudet och började
vika ihop Hjulet. Ryssen å sin sida såg i honom icke
annat än en smutsig gammal man, som krånglade om
priset på en bit smutsigt papper. Han tog fram en
handfull rupier och ryckte halvt på skämt till sig
tavlan, som slets sönder, då laman höll den fast. Ett lågt
mummel av fasa uppsteg från bärarne, av vilka
somliga voro från Spiti och enligt sin egen uppfattning
goda buddhaister. Laman reste sig upp, då denna
förolämpning tillfogades honom, och förde handen till det
tunga pennfodralet av järn, som utgör prästernas
vapen ; även Baban vred sig i ängslan och oro.
»Nu förstår ni varför jag önskade vittnen. De äro
högst samvetslösa personer. Ack, sir, sir, ni får inte
slå en helig man!»
»Chela! Han har skändat det skrivna ordet.»
Men det var för sent. Innan Kim kunde hindra
honom, hade ryssen slagit den gamle mannen mitt i
ansiktet. Men i nästa ögonblick rullade han nedför kullen
tillsammans med Kim, som hängde sig fast vid hans
strupe. Slaget hade väckt till liv varje hittills okänd
irländsk djävul inom ynglingen, och hans fiendes
plötsliga fall gjorde resten. Laman sjönk ned på knä, halvt
bedövad, och bärarne flydde uppåt berget med sina
bördor lika snabbt som slättbon springer på släta
marken. De hade sett ett ofattligt helgerån, och de måste
skynda sig bort, innan bergens gudar och djävlar
skulle komma för att utkräva hämnd. Fransmannen
skyndade mot laman och grep efter sin revolver, tydligen i
avsikt att låta laman umgälla vad som vederfarits hans
kamrat. Men en skur av skarpa stenar — bergsborna
kunna sikta förträffligt — drev honom bort, och i
detsamma kom en bärare från Ao-chung och drog
laman med sig. Och allt detta tilldrog sig lika hastigt som
då mörkret faller på bland bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
