Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°°
Rudyard, Kipling
tekoppen ur Kims hand och drack högtidligt den
skåll-heta drycken. »Hade jag varit lidelsefri, skulle slaget
endast förorsakat mig ett kroppsligt ont — ett sår eller
en skråma, som ju endast är illusion. Men mitt sinne
var icke höjt över de jordiska tingen, ty genast kände
jag en längtan att låta männen från Spiti följa sin
mordiska lusta. Under striden mot denna önskan
sargades min själ värre än av tusen slag. Icke förrän
jag hade upprepat Välsignelserna (han menade de
buddhaistiska Saligheterna) återvann jag mitt lugn.
Men det onda, som uppstod inom mig genom detta
ögonblicks förgätenhet, fullföljer sitt givna lopp.
Rättvist är Hjulet och viker icke en hårsmån från sin
givna bana. Lär dig den läxan, min cliela.»
»Den är för upphöjd för mig», mumlade Kim. »Jag
är ännu helt upprörd. Det gläder mig, att jag skadade
mannen.»
»Jag kände det, då jag sov i ditt knä där nere i
skogen. Och det oroade mig i mina drömmar — det var
det onda i din själ, som överflyttades till min. Men å
andra sidan» — här lösgjorde han sitt radband ■— »har
jag samlat förtjänster genom att rädda två
människoliv — deras liv, som ville mig illa. Nu måste jag
begrunda Tingens Orsak. Min själs båt är ute på ett
upprört hav.»
»Sov och hämta krafter. Det är det klokaste.»
»Jag begrundar, därav göres mig mera behov än
du anar.»
Timme efter timme, ända tills månljuset bleknade
på de högsta topparna och morgonen höll sitt intåg,
stirrade laman oavvänt på väggen. Alltemellanåt
stönade han högt. Utanför den stängda dörren
sysselsatte sig Shamlegh och bärarne med delningen av rovet,
varpå följde dryckenskap och skrål. Mannen från
Ao-chung var deras ledare, och när de väl en gång
öppnat sahibernas konservburkar och funnit, att deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
