Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°°
Rudyard, Kipling
Baba talade sant. Det var minsann ett präktigt fynd.
Jag önskar, att Hurree kunde få veta av det...
Återstoden måste försvinna genom fönstret.» Han
undersökte en präktig, prismatisk kompass och den
skinande spetsen på en teodolit. Men en sahib kan ju
icke gärna stjäla, och dessa saker kunna bliva
tämligen otrevliga bevis sedermera. Kim sorterade
noggrant varje manuskriptlapp, kartorna och breven från
de infödda och rullade ihop dem till ett litet mjukt
paket. De tre med lås försedda dagböckerna lade han
undan jämte fem nötta annotationsböcker.
»Breven, kartorna och muraslan måste jag bära
innanför min mantel och under mitt bälte», tänkte
han, »och de handskrivna böckerna får jag lägga i
matpåsen. Den kommer att bli mycket tung. Nej, nu
tror jag inte, att det är något mera. Om det finns
något, så ha bärarne kastat ned det utför branten,
och jag kan ingenting göra åt den saken. Och nu få
ni följa efter samma väg.» Vid dessa ord lade han
tillbaka i kiltan allt vad han icke ämnade taga med
sig och lyfte sedan upp den på fönsterbrädet. Tusen
fot längre ned låg en långsträckt, kupig bank av
dimma, ännu oberörd av morgonsolen, och tusen fot
nedanför denna växte en hundraårig furuskog. Kim kunde,
då en vindil för ett ögonblick skingrade dimman,
skönja de gröna topparna, vilka på detta avstånd
liknade en matta av grön mossa.
»Nej, jag tror inte, att någon kan begiva sig ned
efter er!»
Korgen rullade runt i luften, och dess innehåll föll
ut. För ett ögonblick syntes kompasser, bläckhorn och
färglådor surra omkring som en bisvärm, men sedan
försvunno de ur synhåll, och oaktat Kim lutade sig
ut genom fönstret och ansträngde sina unga öron,
kunde han icke höra ett enda ljud nedifrån det gapande
svalget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
