Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim
343
alldeles som då man ser trädtoppar avteckna sig mot
aftonhimlen. De berättade honom vidare om sina små
krämpor och om det, som tycktes dem ännu viktigare,
nämligen deras små, raska husdjurs sjukdomar, om
utflykter till Kotgarh, där missionärerna bodde, och
även längre bort, ända till det underbara Simla, varest
gatorna voro belagda med silver och vem som helst
kunde taga tjänst hos sahiberna, som åka omkring i
tvåhjuliga vagnar och kasta ut pengar med spadar.
Om en stund trädde laman, allvarlig och tankfull, ut
ur hyddan och förenade sig med de pratsjuka, som
skyndade att bereda plats åt honom. Den rena luften
uppfriskade honom, och han satt vid randen av
avgrunden liksom de andra; och när samtalet avstannade,
kastade han ned stenar i djupet. Trettio mil därifrån,
fågelvägen, låg den närmaste bergskedjan, översållad
med små fläckar av skog, av vilka var och en
representerade en dagsmarsch. På andra sidan, söderut,
skymdes utsikten av Shamleghberget. Det var som att
sitta i ett svalbo under takåsen på världens tak.
Alltemellanåt sträckte laman ut sin hand och pekade
på vägen, som ledde norrut över Parungla till Spiti.
»Därborta, varest bergspetsarna resa sig tätast,
ligger De-ch’en, (han menade Han-lé) det stora klostret.
s’Tag-stan-ras-ch’en byggde det, och om honom
förtäljes följande legend.» Och nu berättade han en
fantastisk saga om trolldom och underverk, till vilken
Shamleghs befolkning lyssnade med av förvåning
vidöppna munnar. Därefter vände han sig något västerut
och spanade efter Kulus grönskande berg samt letade
bland glaciärerna efter Kailung. »Ty dit begav jag mig
för länge, länge sedan. Och från Leh kom jag över
Baralachi.»
»Ja, ja, det veta vi», sade det vittberesta folket från
Shamlegh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
