Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kim
151
att behöva draga härifrån, ty jag är mycket trött, och
vi behöva föda. Här är påsen.»
Kvinnan ryckte den till sig med en förargad åtbörd.
»Jag var dåraktig», sade hon. »Vern är din kvinna
nere på slätten? Ljus eller mörk? Jag var ljus en gång.
Skrattar du åt det? En gång för länge sedan
betraktade mig en sahib med välbehag. En gång för länge
sedan bar jag europeiska kläder därborta vid
missionshuset.» Och hon pekade mot Kotgardh. »En gång för
länge sedan var jag ker-li-sti-an och talade engelska,
såsom sahiberna tala det. Min sahib sade, att han skulle
komma tillbaka och gifta sig med mig — ja, just gifta
sig med mig. Han for sin väg — jag hade skött
honom, då han var sjuk — men han kom aldrig tillbaka.
Då förstod jag, att de kristnas gud var en bedragare,
och jag återvände till mitt eget folk... Sedan dess har
jag aldrig sett en sahib. Men ditt ansikte, din gång och
ditt sätt att tala påminna mig om min sahib, ehuru du
endast är en kringvandrande tiggare. Förbanna mig?
Ack, du kan varken förbanna eller välsigna!» Hon
satte händerna i sidorna och skrattade bittert...
»Dina gudar äro lögner, deras verk äro lögner, deras ord
äro lögner. Det finnes inga gudar i himlarna. Det vet
jag... Till en början trodde jag, att det var min
sahib, som återvänt, och han var min gud. Ja, en gång
spelade jag piano i missionshuset i Kotgarh. Nu
skänker jag allmosor åt hedniska präster.» Vid dessa ord
knöt hon ihop påsen, som hon fyllt till brädden.
»Jag väntar på dig, chela», sade laman, som stödde
sig mot dörrposten.
Kvinnan betraktade forskande den resliga gestalten.
»Han gå! Han kommer inte en halv mil!»
»Vad angår det dig, du kvinna av dåligt omen!»
utbrast Kim, som redan förut kände sig orolig över
lamans svaghet och över den tunga packning, han själv
måste bära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
