Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°°
Rudyard, Kipling
de spratt, som denna stackars kroppshydda spelar oss
— en skugga, som förvandlas till en annan skugga.
Jag är bunden vid Tidens och Rummets illusion. Hur
långt ha vi i dag hunnit kroppsligen?»
»Kanske en halv kos. Trekvarts mil, och det hade
ändå varit en mödosam färd.
»En halv kos! Och jag har tillryggalagt tusende
sinom tusende i andanom. Hur äro vi icke, vi
människor, insnörda i och hämnade av alla dessa dåraktiga
ting!» Och han blickade ned på sin magra, ådrade
hand, som fann radbandets kulor så tunga. »Chela,
önskar du aldrig att lämna mig?»
Kim tänkte på paketet och på böckerna i matpåsen.
Om blott någon person, som var invigd i saken, ville
befria honom från dessa, så skulle det stora Spelet
gärna få sköta sig självt för honom. Han var så trött
och tung i huvudet, och en hosta, som kom från
magen, besvärade honom.
»Nej», svarade han nästan strängt. »Jag är inte en
hund eller en orm, som biter den jag lärt mig älska.»
»Du är alltför öm om mig.»
»Nej, inte det heller. Och jag har gjort något utan
att fråga dig tillråds. Jag har genom kvinnan, som gav
oss getmjölk i morse, skickat ett bud till kvinnan från
Kulu, att du var svag och behövde en bår. Och jag slår
mig själv i andanom för att jag inte gjort detta genast
vid ankomsten till slätten. Vi få stanna här tills
båren kommer.»
»Jag är nöjd. Hon är en kvinna med ett hjärta av
guld, såsom du säger, men hon pratar — pratar väl
mycket.»
»Hon skall inte trötta dig. Jag har ställt om även
detta. O Helige, mitt hjärta är tungt, då jag tänker på
allt vad jag försummat att göra för dig.» En torr
snyftning uppsteg ur hans strupe. »Jag har låtit dig
gå alldeles för långt, jag har inte alltid skaffat dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
