Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°°
Rudyard, Kipling
»Min chela är för mig vad en son är för den
oupplyste.»
»Säg snarare barnbarn. Mödrarna äga icke våra års
visdom. Om ett barn skriker, säga de att himlen faller
ned. Men en farmor är tillräckligt långt avlägsen från
födselns smärta och amningens fröjd för att kunna
avgöra, huruvida skriken bero endast på elakhet eller på
kolik. Och eftersom vi tala om den saken, så vill jag
säga, att jag beklagar om jag, då den Helige sist var
här, förolämpade honom med mina böner om
trollmedel.»
»Syster», sade laman, i det han begagnade sig av
den tilltalsform, som de buddhaistiska munkarna ibland
använda till en nunna, »om trollmedel kunna skänka
dig någon tröst —»
»De göra mera nytta än tio tusen läkare.»
»Om de kunna skänka dig någon tröst, säger jag,
så skall jag, som var abbot i Suchzen, giva dig så
många du önskar. Jag har aldrig sett ditt ansikte —»
»Det anses som en vinst till och med av aporna, som
stjäla våra frukter. Ha! Ha!»
»Men såsom han, som sover därborta, sade — du
har ett hjärta av guld ... Och han är verkligen mitt
barnbarn i andanom.»
»Gott. Jag är den Heliges ko.» Detta var ren
hinduisk religion, men det märkte laman icke. »Jag är
gammal. Jag har fött söner, och en gång behagade jag
männen. Nu botar jag dem.» Han kunde höra hennes
armringar skramla, alldeles som om hon blottat sina
armar för att skrida till verket. »Jag vill åtaga mig
att behandla gossen och göra honom frisk igen. Hai!
Hai! Vi gamla förstå oss ändå på någonting!»
Då därför Kim, värkande i alla leder, öppnade sina
ögon och ville gå till köket för att hämta sin mästares
föda, mötte han det livligaste motstånd. En beslöjad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
