Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°°
Rudyard, Kipling
tilltalsord — »moder, jag har dig att tacka för mitt liv.
Tio tusen välsignelser över ditt hus och —»
»Må mitt hus vara ovälsignat.» (Det är omöjligt att
ordagrant återgiva den gamla damens ord.) »Tacka
gudarna som en präst, ifall du vill, men tacka mig
som en son, ifall du bryr dig något om mig. Milda
himlar! Har jag lyftat dig och knådat dig och smort
in dig, för att du sedan skall slunga fromma texter i
ansiktet på mig? Din moder måste ha fött dig för att
du skulle komma hennes hjärta att brista! Vad brukade
du säga till henne — son?»
»Jag har aldrig känt min moder», svarade Kim.
»Man har sagt mig, att hon dog, då jag var liten.»
»Hai mai! Då kan åtminstone ingen säga, att jag
berövat henne några rättigheter, om du — när du åter
begiver dig ut på vandring och detta hus icke blir dig
för mera än tusentals andra, som du tagit in i och
sedan glömt efter en frammumlad välsignelse. — Men
det gör ingenting. Jag behöver inga välsignelser, men
■— men–» Hon stampade i golvet och vände sig
häftigt till den fattiga kusinen: »Bär bort faten. Vad
tjänar det till att låta kall mat stå kvar i rummet, o
kvinna av dåligt omen?»
»Jag har också en gång fött en son, men han dog»,
klagade den stackars böjda gestalten bakom sin slöja.
»Du vet att han dog. Jag väntade blott på en
befallning för att taga bort faten.»
»Det är jag, som är en kvinna av dåligt omen»,
utbrast sahiban ångerfullt. »Vi som vandra ned till
chattris (de stora paraplyerna ovanför bålen, varest
prästerna mottaga sin sista betalning), haka oss fast
vid krukbärarne — vid de unga, som äro fulla av
livets stolthet. När man inte kan deltaga i dansen får
man titta ut genom fönstret, och att vårda barnbarnen
upptar fullt en kvinnas tid. Din mästare giver mig nu
så mycket trollmedel jag någonsin vill ha åt min dot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
