Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°°
Rudyard, Kipling
En tom oxvagn stod på en liten kulle bredvid ett
ungt fikonträd, en halv mil från gården, och då Kim
närmade sig kullen, började hans ögonlock bli tunga.
Marken var betäckt med gott, rent damm — icke med
nytt gräs, som, ehuru knappt uppspirat, redan hunnit
halvvägs till döden, utan med det hoppfulla dammet,
som innehåller fröet till allt liv. Han kände det mellan
sina tår, klappade det med sina händer, och med en
suck av belåtenhet sträckte han ut sina unga lemmar
i skuggan av oxvagnen. Och Moder Jorden var lika
trofast som sahiban. Hon andades nytt liv i honom för
att ersätta den kraft, han förlorat genom att ligga i en
säng, avstängd från hennes hälsobringande fläktar.
Hans huvud vilade kraftlöst mot hennes bröst, och
hans öppnade händer överlämnade sig viljelöst åt
hennes styrka. Träden med de många rötterna och även
det döda, av människan bearbetade träet bredvid
honom, visste vad han sökte bättre än han själv visste
det. Och timme efter timme låg han försänkt i ett
tillstånd, som var djupare än sömn.
Framemot aftonen, då kreaturen drevos hem och
dammet skymde horisonten, kommo laman och Mahbub
vandrande med försiktiga steg, ty man hade talat om
för dem vart Kim begivit sig.
»Allah, vilken dårskap att lägga sig på öppna
slätten!» mumlade hästhandlaren. »Han kunde ju bli
skjuten hundra gånger om — men detta är inte
gränslandet.»
»Aldrig har det funnits en sådan chela», upprepade
laman för minst hundrade gången. »Måttlig och klok,
givmild och glad, lärd och sanningsälskande, artig och
uppmärksam och aldrig glömsk. Stor är hans belöning.»
»Jag känner gossen — såsom jag redan har sagt.»
»Och ni har oek§à funnit alla dessa egenskaper hos
honom ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
