Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - 4. Den kinesiska nationalkarakteren. Af C. H. Tjäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reglerna 300 och reglerna för sätt att vara 3,000; En kines
talar om sig själf inför andra såsom den sämste och ringaste
bland människor, under det den, till hvilken han talar, tillägges
allehanda höga och ärofulla epitet.
Ehuru vi ej våga påstå oss hafva vidrört alla detta folks
goda sidor, måste vi nu öf vergå till att tala om nationalkarakterens
lyten. Det största af dessa är tvifvelsutan opålitlighet Den
store filosofen Konfucius (»Kon-fu-tse») har i detta hänseende
ej föregått med något godt föredöme. Härom berättar en af
hans lärjungar: »En dag kom Rupei, en vän till Konfucius, på
besök. Filosofen, som ej önskade träffa denne, sände sin
tjänare till dörren med det besked, att han ej var hemma. I
glädjen öfver att hafva narrat sin vän och för att visa honom
sitt förakt sätter sig Konfucius vid det öppna fönstret och
börjar traktera sin gitarr.» En annan gång var filosofen ute
på en predikoresa med sina lärjungar. Vid denna tid var
Kina deladt i många småriken, hvart och ett med sin egen
konung och sina egna lagar. Vid gränsen af ett af dessa riken
togs det lilla sällskapet till fånga af gränsbevakningen, och
först sedan ledaren med ed förbundit sig att aldrig återvända,
blefvo de lössläppta. Ej lång tid därefter öfverskreds
emellertid riksgränsen af de vandrande predikanterna, ehuru från en
annan sida. En af lärjungarne tog då till orda, sägande:
»Mästare, gick du ej ed på att aldrig hit återvända?»
Konfucius svarade: »Det lägger icke gudarne mig till last, då jag
af nöden tvingades att begå eden». Denna trolöshet går nu
på tusende sätt igen i Kina. Hvad Konfucius gjorde, synes
hafva utöfvat större inflytande på nationen än allt hvad godt
han lärde. För omkring femtio år sedan under det stora
Tai-ping-upprorets dagar, då den engelske generalen Gordon
räddade de kejserligas sak genom att återeröfra Nanking, de
upproriskas hufvudstad, gaf han upprorsledaren sitt hedersord
på att skona hans lif. Knappt hade underrättelsen härom nått
Peking, förrän Li Hung-chang utan att härtill äga någon som
helst befogenhet sänder en hemlig beskickning till fängelset i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
