Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - 6. Kinas mytologi, buddhismen och taoismen. Af C. H. Tjäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om återseende i ett annat lif, hvarför för deras lärjungar ej
återstode annat än att hjälplöst öfverlämna sig åt tron på ett
oundvikligt öde. Buddhismen sade: Håll mina tio befallningar,
lef fram ditt lif ogift under meditation, bed, fasta och gif
allmosor, och i öfverensstämmelse med dina gärningar skall du
blifva allt renare och fullkomligare och till slut belönas i det
fridfulla Nirvana, hvarthän allt lif till sist samlas.
Oaktadt buddhismen genom sina narraktiga fabler och sin
godtyckliga tillbedjan ej gaf folket annat än agnar, i det man
gjorde skrynitare i stället för sanna tillbedjare och lärde sina
egna dogmer i stället för sanningen, kan man dock icke förneka
dess välgörande inflytande på kinesernas nationella lif. D:r
Morrison har sagt: »Buddhismen i Kina förtalas af de lärda,
beskrattas af de lastbara men efterföljes dock af alla.» Under
det kejsaren Iong-cheng (1723 —1736) i sitt märkliga »Heliga
edikt» uttalar svåra forkastelsedomar både öfver buddhismen och
taoismen, under det han upphöjer »den ortodoxa läran»,
konfucianismen, tillbad han själf dagligen i ett buddhatempel,
betjänad af lamapräster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
