Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - 12. Kinas styrelse och rättskipning. Af W. Hagqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han allaredan har förlorat »himmelens ynnest», hvilken är gifven
till någon annan mera värdig. Endast de högsta ämbetsmännen
äga tillträde till kejsaren eller rättighet att till honom insända
petitioner. I Kina kan man därför icke ens tala om, att folket
kan vädja till kejsaren i något mål, om det icke sker genom
någon af de högsta ämbetsmännen, och det förekommer högst
sällan. Af denna orsak kan icke något innerligt förhållande
äga ram emellan kejsare och folket, så att man skulle kunna
säga, att de hålla sin »kejsare kär». Bara kinesen får lefva i
fred och lugn, så betyder det föga för honom, hvem som är
kejsare.
Till belysning häraf vilja vi anföra en händelse, beskrifven
af en resande vid namn Hue. Är 1851 vid tiden för kejsar Iao
Kuang’s död voro vi på resa till Peking. En dag, då vi sutto och
drucko te i sällskap med några kineser, försökte vi att få i gång
en liten diskussion i politik. Vi talade om det nyligen timade
dödsfallet, en viktig sak, som bort vara af intresse för alla.
Vi uttryckte vårt bekymmer med afseende på valet af
tronföljare, som ännu icke var offentligen kungjordt. Hvem vet,
sade vi, hvilken af kejsarens tre söner, som kommer att
upphöjas på tronen. Om det blifver den äldste, så kommer han
nog att följa faderns politik. Om det blifver den yngre, så
är han ännu mycket ung, och det säges, att det finnes två olika
partier vid hofvet; till hvilket vill han hålla sig? Vi
framhöllo, kort sagdt, alla möjliga förutsättningar för att få dessa
kinesiska medborgare att deltaga i diskussionen. Men de
lyssnade knappast till hvad som sades. Vi npptogo det, såsom
oss syntes, mycket viktiga ämnet gång på gång, sökande att få
dem att deltaga i samtalet. Till svar på våra frågor skakade
de endast på sina hufvud, blåsande hvita rökmoln ur sina
pipor samt drickande stora klunkar af sitt te. Denna deras
liknöjdhet nästan förargade oss. En af de vördiga kineserna
steg då upp från sin stol, kom och lade sina händer på våra
skuldror på ett faderligt sätt och sade småleende, nästan ironiskt:
»Hören mig, mina vänner! Hvarför skolen I bry edra hjärnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
